söndag 29 november 2020

Första advent 2010, start ny blogg, 10e året!

Dags för nystart för blogg nr 10, i dag är det den 29e november 2010. Dessutom är det första advent, dags att smaka lite glögg och tända det första ljuset i adventsstaken. Vi, Stefan och jag är på Kvarnbergsgatan i Göteborg. Vi mår bra mitt i Coronatider.

Med rött varmt hjärta önskar Göteborgs kommun sina invånare en God advent och helt säkert en God Jul också. Men ser ni den lilla blå postlådan i mitten? Denna lilla postlåda är, nu måste ni titta noga, märkt med ordet "Klagomål". Den är dessutom placerad mitt ute i vattnet ett antal meter från kaj. Man måste ha en liten båt för att kunna stoppa klagomål i brevlådan.
Göteborgshumor, Göteborgs kommun anställer nämligen flera hundra kommunikatörer, troligen flest i Sverige. Kommunikationsnyttan är tveksam så även nyttan med denna låda! Så försvann den också spårlöst efter sådär en vecka, lite kul tyckte jag! Vem har gjort sig besväret?

Många promenader gick vi, så här ser det ut i Slottsskogen med alla  färgsprakande höstlöv.

Sen går man mot Botaniska trädgården och där finns ett café med världens godaste varma choklad att njuta i höstkylan, så gott, toppad med marshmallows och choklad. 

Familjen mår bra, Lisa och Ola och alla fyra barnen på Lidingö och Peter och Miriam med småtjejerna i Dubai, allt är bra. Alla vuxna jobbar hemifrån och har gjort så sedan i mars och alla barnen går i skolan. 

Fina familjen Gunnarsson, bara Vera och Magnus som fattas.

Minst lika söta familjen Lindholm på glasskalas.

Sverige är inne i en andra Covid19 våg. Dubai har många smittade men mycket få som avlidit av corona. Dubai har munskyddstvång så fort man rör sig ute men i Sverige är det frivilligt. I Sverige har vi många döda, över 6000, vilket är en mycket hög siffra, speciellt jämfört med våra grannländer. IVO, Institutet för Vård och Omsorg, har gjort en utredning om Coronas effekt på våra äldreboenden och inom äldreomsorgen. Kritiken är förödande, ingen utrustning, inkompetent ledning, timanställd personal som flyter runt mellan avdelningar och boenden, avsaknad av medicinskt ansvarstagande och läkare på plats och mycket mera. Det finns mycket som måste bli bättre.

Men här är en mamma Alice, som mår ganska gott på sitt äldreboende. Inbyltad som en kåldolme kan vi ibland träffas ute och ibland inne, alltid med full utstyrsel, munskydd och visir. Ingen har smittats av covid19 på Almäng och det är vi så tacksamma för.

I Sydafrika är troligen en andra våg på gång också. Några vänner har åkt ner. På tisdagsgolfen den 2/12 är 14 personer anmälda, några fler än förra veckan och veckan innan. Inga restriktioner förutom munskydd. Omdömet är: "det är precis som vanligt här nere".

Broder Ulf och Pia är på väg ner, Lisa och Thomas är på väg samma dag, 3/12. Agnes och Tor är på plats, Ulla och Sten och Mirre har anlänt, Gutbergs är på väg. Vi funderar och är på G... men har inte bokat än. Isåfall blir det troligen avresa runt nyår. Vi mår nog bra av att åka. Det är mycket mörkt här hemma, 6-7 timmars dagsljus. Stefan känner sig inte så glad i mörkret. Vi går långa promenader och håller spänsten uppe men så klart vi saknar golfen. Sen behöver vi se till huset och tänka till på Imibala Cup.

Med sorg i hjärtat måste jag också berätta att vår vän och granne i Sydafrika, Pamela, är död. En pigg och rask 75-åring, som inte riktigt ville stiga ur sängen en morgon, ville inte ha sitt morgonte och sen inte vaknar upp ur sin slummer. Livet tar slut, en sån chock och så oändligt sorgligt! Jan har förlorat sin livskamrat från en stund till en annan. Det tar tid att vänja sig. Så skönt att dom har sin Gud, både Jan och Pamela är djupt troende och har så länge vi känt dom gått på bibelstudier en gång i veckan. 

Pamela har berättat att när hon ville någonting speciellt, som var viktigt för henne, så pratade hon med Gud varje dag om detta och se, nästa alltid lyssnade Gud och problemet löstes i gott samförstånd. Men nu finns ingen Pamela mer, vi får prata med dig i din himmel. Säkert gör Jan det!

Nästa stora sak som också hänt är att vi är på väg att flytta till Engelbrektsgatan 61. Tiden på fina Kvarnbergsgatan 5 är över. Tack Peter för att vi bott så fint i 5 år, kanske är detta den enda sekelskifteslägenhet med kakelugnar (om än inte fungerande) vi får bo i?! 

Engelbrektsgatan 61 är nämligen ett hus byggt 1983. Ett bra hus, rejält och tryggt, en bostadsrätt med en förening med stabil ekonomi, vilket är nog så viktigt har vi upptäckt när vi har kollat på en hel hög olika alternativ.

88 kvadrat, 4 rum och kök och hall, 2 toa, hiss, 6e våning, balkong och ljus och fin. Kanske inte så mycket sekelskiftescharm men med tre rum i fil och lite mysig. Det har bott ett äldre par här (ja, iallafall äldre än vi!), frun i huset är nu på hemmet och maken är död. Men dom måtte ha trivts gott, dom har bott här i 37 år och det känns som att det säger en del. Två snälla söner har sålt lägenheten och dom säger att mamma har fejat och städat så noga och det kunde man se - har vi någonsin sett en glansigare parkett?

Den 16/11 skrev vi kontrakt, den 17/11 började måleriuppfräschning och den 15/12 kommer flyttlasset att gå. Det ser vi fram emot! Badrum och kök piffar vi upp lite, vi får ta resten lite senare, när vi bott in oss och vet vad vi vill göra.








Avslut på denna blogg!

I dag är det den 24/9 2021. Stefan och jag är på Hunö för att stänga igen inför hösten. Mammas begravning är gjord, må du vila gott, kära ma...