Påskfirande i Somerset West, i Dubai och på Lidingö!

Påsken, en fin högtid med så mycket traditioner hemma i Sverige. Självklart måste vi ägna en tanke åt varför firar vi påsk, som är en av kristendomens viktigaste helger. På Svenska kyrkans hemsida får man en fin repetion av det som vi egentligen redan vet (men dessvärre har glömt). På Skärtorsdagen åt Jesus och lärjungarna sin sista måltid tillsammans. På fredagen, numera långfredagen, dömdes Jesus till döden och avrättades genom att spikas upp på ett kors. 

På tredje dagen efter korsfästelsen, på Påskdagen,  går några kvinnor till hans grav och upptäcker att den är tom. En ängel berättade för dom att Jesus hade uppstått. Dagen därpå, Annandag påsk, så visar sig Jesus för lärjungarna och berättar att han återuppstått. Påsken handlar alltså om Jesu lidande, död och återuppståndelse, att han dog för våra synder.

Det handlar om sorg och elände men också om hopp och om glädje. Kanske är det därför som vi i Sverige har så många traditioner runt påsken. Många tycks verkligen inte det minsta religiösa men är roliga ändå. Vi svenskar har ju i mångt och mycket tappat vår religion. Säkert är skälet för många, precis som för mig, att man är uppvuxen i en fördömande, hård och icke kärleksfull religion. Inte undra på att vi lagt religionen mer eller mindre i malpåse!

I Sverige äter vi ägg, vi målar ägg i fina färger och mönster, vi klär ris med påskfjädrar och vi klär ut våra små söta barn till påskkäringar, som ska åka på en kvast till Blåkulla. Gult är påskens färg nummer ett och vi sätter gärna in gula påskliljor på bordet. Familjen träffas och vi letar ägg i trädgården, som påskharen gömt och vi äter nästan samma smörgåsbord som vi äter både till jul och midsommar också. 

Finaste påsktupparna i Sydafrika. Dom stora säljs i gathörnen och är gjorda av ståltråd och pärlor. Dom mellanstora vita, gula och svarta har inköpts på Somerset West marknad och tillverkas av soppåsar. Dom vinglar lite på tunna ben men påskkänslan finns där. 

Stefan och jag på väg till Thomas och Lisa för att fira påsk

Här i Sydafrika är alla människor lediga och familjesammankomsterna är säkert många. Besöken i kyrkan likså. Men pynt att köpa i affärerna är det ont om och svårt att hitta. Mest är det kycklingar och ägg i färgglad stanniol som säljs. Kanske är det så i ett mångkulturellt land, som Sydafrika verkligen är, att traditionerna inte blir så synliga men dom finns där i varje grupp av människor ändå. 

Vi firade påskafton med traditionellt knytkalas hemma hos Thomas och Lisa. Broder Ulf och Ulla och Sten var också inbjudna. Så mycket god mat och dryck! Sten var vår mästerkock denna afton. Mycket god lax med dito sås och hemmagjord löksill hade han med sig. Dessutom två buteljer med hemmagjord snaps, en gjord på granskott och enbär och en besk.

Min favorit var granskotten och enbären, förödande mild och god. Till detta hade vi diktat snapsvisor och och de sjöngs med glädje och känsla! Stefan och jag bidrog med köttbullar och prinskorv, Lisa och Thomas med goda drycker, kokta påskägg, sallad, ost och annat gott. Ulf bidrog med Tiramisu tårta, mums. 

Ulla, Sten och Ulf har njutit sin lax

Det ystra värdparet fick vi inte med på bild men tack kära Lisa och Thomas för en så trevlig påskafton!

   

Kvällen avslutas med en Stefan trudelutt - jag tror vi gissar på en Evert

Lisa had förstås gjort en påskQuiz och här lärde vi oss en hel del. Bl.a. att skär i Skärtorsdag betyder ren. Man ska tvaga sig och göra sig ren inför helgen. Vi lärde oss att judarna firar påsken till minne av judarnas uttåg ur Egypten. Och säkert mycket mera. En så trevlig kväll i goda vänners lag, tusen tack Lisa och Thomas för allt fint ni fixade för oss.

Så klart fick vi lite bilder och Glad Påsk hälsningar från Dubai och Lidingö. I Dubai var det samling med vänner och med alla barnen runt påskpyssel och mys.

Hemma hos Miriam och Peter, precis såna här små gula kycklingar brukar vi ju ha på påsk! 

Påskpyssel i Dubai, Valeria och Vienna till höger

Sen blir det bio ute när det börjar skymma, småfolket myser. 

Hemma hos Lisa och Ola var det samling med Olas bror Per och hans Lisa och alla 4 barnen  och så Olas gamla kompis Patrik. Fullt hus, två familjer, 8 barn och 5 vuxna. 

Härliga gruppfoton! Lisa o Ola och barnen, Olas bror Per med 4 barn och så Patrik.  Många kusiner, kärt och bra.

Kusinmys med Viggo

Mera kusinmys med Vilda

Värden Ola i full sving. Glad Påsk allihopa!

Kanske var det lite före påsk, Lisa blir intervjuad av Cissi Elwin för tidningen Chef hemma hos sig i Gåshaga. Så kul att se, så avslappat och bra, handlade om chefskap under corona och före, om uppväxt och erfarenheter, om vilken nytta man kan ha av LinkedIn och mycket mera. Bra jobbat Lisa, så stolt att vara din mamma!

Fortsatt Sydafrika-liv!

Vi har inte varit på bio på så där ett år. Jag tror att biografen i Somerset West Mall har lagt ner sin verksamhet. Men till vår stora glädje berättade vår vän Rosa att vi dvs Lisa och jag kunde få följa med på en bioföreställning i hennes bekants trädgård. Lät väldigt spännande, kanske lite diffust men vi tackade ja med acklamation! Och det ångrade vi inte!

Vi lotsades dit av Rosa, som körde före. Inte lätt att hitta dit, sa Rosa. Stället ligger väl gömt en bit från R44 och vilket ställe, så vackert! Och med en riktig biografsalong! Dessutom serverades vi middag och ett glas vin nedsjunkna i sköna stolar. Vi bara njöt i fulla drag, så fint!

Från parkeringen gick man uppför en bred trappa och där togs vi emot av en mörkhyad man, som sålde grönkål, purjulök och andra grönsaker. Så klart vi köpte men på hemvägen. Sen möttes vi av detta vackra hus, en blågnistrande pool, grön gräsmatta och vackra palmer. 

Här intog vi sen vår enkla men goda måltid och njöt ett glas vin med utsikt över poolside. Vi tyckte vi hade det så bra och förutom detta skulle vi gå på bio, så kul! 

 Mannen som äger och kör detta är Bond fantast och inte för inte heter stället Golden Eye. Massor med läckra tavlor, svarta stolar, som sedermera fylldes av damer och herrar i vår ålder, ingen purung publik precis. 

Vi såg Military Wives, en amerikansk film, som handlar om kvinnor boende på garnisoner
när deras män är ute i kriget. Hur skapa en meningsfull tillvaro? Jo, man kan tex starta en kör, som blir så bra att man får sjunga i Royal Albert Hall på Rememberance Day, en kväll fylld av gemenskap och poppies.
 

Tack Rosa, för att du tog med oss hit. Vi vill gärna gå hit igen! Nästa onsdag kanske? 

Slutet på mars, fredagsgolfen och tisdagsgolfen övergår i aprilgolfen för alla som är kvar. 6-8 personer har åkt hem och det märks i vår lilla grupp på så där 30 personer. Vi firar fredagsgolfens avslut med gruppfoto och avtackning av Rolf och Jessica, vår trogna par, som har hållit i tåtarna med mycket kärlek. Swanbergs och Backbergs har utan att förtröttas hjälpt till att att köpa vin till prisbordet varje vecka. Jessica har sett till att vi fått mat på Somerbosch efter tisdagsgolfen med oförminskad energi. Många önskemål ska tillgodoses, 70 plussare är nog inte världens mest flexibla och lätthanterade människor, man får vara utrustad med tålamod.

Längst fram har vi matansvarig Jessica och organisatör och tävlingsledare  är maken Rolf, som står i röd skjorta snett bakom Jessica. 22 glada spelare har deltagit och minst hälften har med sig en flaska vin hem, härligt!

Här har det hunnit bli aprilgolf, Thomas o Lisa är med liksom Lars-Göran, som är en verklig låghandikappare och väldigt duktig golfspelare. Tant Grön är förstås jag. Här inviger vi aprilgolfen med att spela Texas Scramble, där lagtävlingen är det som gäller. Jätteroligt, så mycket diskussioner om puttlinjer, lutning på green mm.

Vi går promenad på stranden på mornarna ibland. Fantastiskt skönt, soligt, ofta njuter vi en lätt bris så här års. För något år sedan blev den fina breda strandpromenaden klar och antalet joggare, flanörer och även cyklister har bara ökat. Nu upptäcker vi en ung skönhet på bästa skådeplats, kan det vara en sjöjungfru?

Så vacker, sjögrön i färgen och med vackra, melodiska lite sorgsna ögon mot ett ständigt färgskiftande  hav och en grånande Hottentott Holland bergskedja i bakgrunden. Vem konstnären är, det tror vi att vi vet men kan inte komma på det just nu!

Även andra visar sig kreativa, säkert i hopp om att tjäna en extraslant. Att bygga i sand är förgängligt men säkert kan man roa en del, som förhoppningsvis har en slant i fickan.

Elefant, påskhare, Happy Easter och ett "Hi, please support my work" kan kanske göra susen och få bidragen att ramla in. Vi hoppas det!

Försök till konversation inleds men för en man med pluggar i öronen så hörs inte så mycket
Förmodligen måste man också jobba ganska fort, sanden måste vara fuktig för att inte ramla ihop.

Vi träffar Lisa och Siv, som också är ute på promenad. Även Thomas har vi träffat på men han hade bråttom. Han var nämligen ute på motionsrunda med sina stavar med studs i. Man måste trycka ner "studset" när man går, vilket förstås är nyttigt och bygger upp axlar och skuldror. Thomas tänker sig förstås att vinna över broder Ulf i tennis, viktigt, viktigt!

Hör konverseras det inför en lyssnande sjöjungfru. Någon har gett henne ett vackert turkost ägg i påskpresent, väl bekomme, vackra fröken.

Sist men inte minst, Lena Gutberg, Jessica Svahn och Lisa har varit på besök hos Emily på Emilys Playschool. Dom hade två ärenden, för det första skulle dom berätta att Emily kommer att få pengar från Fredagsgolfen, 2000 Rand/månad tom febr 2022. Emily utsågs som ensam mottagare av våra prispengar denna corona säsong och det är en värdig vinnare, så bra tycker jag! 

För det andra, på Lena Gs initiativ överlämnades 61 hemstickade varma filtar, en till vart och ett av barnen på skolan, att användas på sov- och vilostunden varje dag. Patienterna dvs troligen damerna, som besöker Vårdcentralerna i Rimbo, Norrtälje, stickar en ruta eller flera på vårdcentralen och kanske hemma också. Sen transporteras dessa ner till Sydafrika undanstoppade i diverse väskor. Vid framkomsten ser Lena till att dom sys ihop av flitiga svenskor här nere. Nyfödda babyar på sjukhus har fått en hel del filtar men det räckte och blev över till alla Emilys barn också.

Alla 61 barnen i sina fina filtar. Dom tycker verkligen att det är så mysigt, dom är inte vana att få någonting. Roligt är att den lille pojken, trea från höger i främre raden, är vår städerska Marias barnbarn. Maria fick en fotokopia på denna bilden och det tyckte hon var mysigt.

Alla fick komma fram och hämta, och dom räckte precis!