Torsdag den 19/8, då Stefan och jag cyklar dressin nere på Österlen, får jag ett samtal från en av mina systrar. Mamma Alice mår inte riktigt bra, har varit lite krasslig nån dag och känt sig dålig. Senare samma kväll säger hon till en av systrarna, jag tror inte att jag klarar detta denna gång. Mamma kände det på sig och en vecka senare, torsdag den 26/8, tidigt på morgonen drog hon sitt sista andetag.
Allt hade gått mycket lugnt, ingen oro eller smärta, allt hade varit fridfullt. Det var precis som om mamma Alice var redo och lugn inför att livet kan inte vara längre nu. Jag åkte hem lördag den 21/8 och sen turades vi om att vara hos mamma.
Vi var nog rörande överens om att vår mamma blev lugn av att besöka Nilsagården först och sen kyrkogården och pappas och Bertils grav i Surteby Kyrka. Det blev så lätt, det blev färdigt och inte svårt längre. Det gick att släppa taget.
Så kära mamma, så skönt att du är hemma! Så här kommer jag nog att minnas dig allra mest...
 |
| Sittande vid ditt skrivbord, där du kunde nå allt i ditt eget lilla rike. Med alla fotografier på nära och kära runt omkring dig, med geléhallon i den limmade rosenskålen, med telefon och alla tidningar inom räckhåll. Här hade du det bra! |
 |
| Detta var också du med vågigt, nylagt hår och vacker blomsterkrans i håret, med favoritfärgen rosa på tröjan och en hemvirkad schal över axlarna, så fin. Och inget nytt förstås utan länge och väl använt! Vår hållbarhetsexpert! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar