Avslut på denna blogg!

I dag är det den 24/9 2021. Stefan och jag är på Hunö för att stänga igen inför hösten. Mammas begravning är gjord, må du vila gott, kära mamma Alice, och livet går vidare. Känns förstås konstigt att nu åker vi inte till Almäng mera, slutet på en era! Men vi åker fortfarande till Fotskäl, Sätila, Björketorp och till Skene för att hälsa på syskon med familjer. Banden är starka och det känns bra.

I oktober åker vi till Sydafrika, Stefan redan 12/10 tillsammans med sin bror Ulf och jag den 29/10. Jag är glad för utsträckt tid, behöver lite tid för kontemplation och inser att jag kommer ändå att vara i Sydafrika näst intill 6 månader. Jag tycker det ska bli roligt att åka dit men det är fint här hemma också. Det är tacksamt att kunna välja!

Men nu är vi på Hunö och, njuter av senhösten och stänger. Vi har tagit upp flotte, badstege, ekor, tvättat kajaker och sett till att veden kommit under tak så att vi har något att elda med nästa år. Vi städar och gör fint. Vi har bjudit in Åke och Lisbeth på avskedskalas på söndag. Sen ses vi inte på ett halvår, en lång tid!

I dag har varit en fin dag. Ännu är träden gröna, gräsmattorna likaså. Det har regnat en hel del på sistone. Men sommaren är verkligen kort och tiden går fort. Titta här på fina bilder!

Vår fina sandstrand med tång, som ser mycket friskare ut

Sista tvätten för i år här på Heslevik?

Fina blommor fortfarande, några kommer att få följa med till Göteborg

Ute på promenad, alltid skönt!

Sen blir det Göteborg några veckor och då hoppas vi dvs mest jag att vi får tid att sätta upp lite tavlor, arrangera böckerna i bokhyllan lite bättre, måla insidan på badrumsskåp och köksskåp, kanske städa källarförrådet. Väldigt lång lista faktiskt, hela blir nog inte avbetad! Säkert har Stefan en alldeles egen lista med prio på!

Vi har haft ett gott år trots mycket bekymmer i världen. Det allra största och svåraste bekymret, klimatet behöver vi fortfarande ta på mycket större allvar. Det är oerhört svårt att sadla om. Covid 19, fantastiskt att världen har fått fram vaccin x flera. Den fattiga världen är inte vaccinerad, behöver göras helt klart. Flyktingströmmarna, många klimat- och ekonomibaserade... Hur kommer det att gå med Sydafrika, blir Zuma straffad för alla sina brott? Kommer Ramphosa att överleva alla svårigheter!

Mycket att fundera på, men nu avslutar jag denna min 10e blogg, "Vårt tredje liv fortsätter, tionde året - Jubileum!" för denna säsong. Väl mött igen/ Massa kramar från Inger på Heslevik, Hunö alias Engelbrektsgatan, Göteborg alias Somerset West, Sydafrika.

Mamma Alice 17 september Surteby Kyrka

Fredag den 17/9 kl 11.00 är det begravning för vår mamma Alice i Surteby Kyrka. Ida och senare också Erik på Göte Anderssons Begravningsbyrå har hjälpt oss med alla arrangemang. Christina, Tommy och jag har träffat Ola präst och pratat med honom om begravningen. Christina har hållit i musiken och jag har ansvarat för maten. Det praktiska tar upp sin plats.

Självklart fanns det en del coronarestriktioner att ta hänsyn till. Vi får vara 75 i kyrkan och 50 i församlingshemmet. Och vi blev 46 som kom och pratade och mindes våran mamma Alice och också åt landgång och god tårta som Linnea på Ottilias Gräddat och Garnerat hade gjort. 

Det blev mycket att tänka på, men vi är så glada att den tilltänkta solisten inte kunde komma och att barnbarn och barnbarnsbarn sjöng så fint. Det hade verkligen vår mamma gillat.

Så blir det då fredag den 17 september. Vi i närmsta familjen träffas redan kl 10, barnbarn och barnbarnsbarn ska ju sjunga ihop sig med Sofia, kantorn och det kan ta lite tid. Kistbärarna, de 6 killkusinerna, behöver prata ihop sig med Erik från Göte Andersson om hur man praktiskt och så lätt som möjligt bär en tung kista. Vi andra är tacksamma för en stunds samspråk och samvaro. Alla mår bra. Alla vet att livet tar slut och vid 100 så har man fått en jättestor gåva av livet. Vi vet att mamma var tacksam för det!

Sötaste 8 barnbarnsbarnen sjunger Tryggare kan ingen vara.

Repetition med barnbarnen Där rosor aldrig dör.

Våra kusiner Kurt och Inga-Lill kommer med sina respektive. Lisbeth, som är faster Ebbas dotter kommer och farbror Arnes barn Lars och Mikael kommer med respektive. Lennart blev sjuk men hans Liselott är här. 

Våra grannar Anvings i Holmåkra, Kent, Sol-Britt och Elvor kommer. Lennart och Ann-Mari, Ingegerd och några fler. Någon nämnde siffran 66, kanske var vi så många i kyrkan. 

Det var en mycket fin och varm begravningsakt. Barnbarnsbarnen började med att sjunga Tryggare kan ingen vara, så vacker och lite spröd sång. Det gjorde dom så fint! Ola Larsson talade gott om mamma Alice och hennes liv på denna jord. Barnbarnen sjöng mycket kraftfullt Där rosor aldrig dör, fantastiskt fint! Tack alla fina barnbarn och barnbarnsbarn för att ni ställde upp och sjöng så jätte, jättebra!!

Så vackra blommor, så ljust och fint det blir med rosa. Alla blommorna på ställningen till höger kommer från barnbarn och barnbarnsbarn. Hjärtat har vi beställt från oss barn med respektive.

Den lilla tavlan har följt mamma genom livet. Den hängde först på barnkammarväggen, sen på väggen i mammas och pappas sovrum i Björketorp och sist på väggen på Almäng. Hon tyckte mycket om den.

En glad mamma på 100-årsdagen.

Några ord sa jag sen till våra kära mamma om uppväxten, livet och lite till. Vår kusin Kurt gjorde detsamma. Kurt minde om alla de gånger vi åkte på pappas flak. Vi hade ju ingen personbil på lång tid. Åkte vi kort satt vi under filtar, åkte vi långt hade vi ett presenningstak över flaket. Starka minnen som sitter kvar! 

Det kändes bra, tror mamma hade blivit glad för orden.

Vackert och fridfullt

Så blev det då dags för kistbärarna att komma fram. Sex starka killar, det gjorde dom fint. Vi följde i en lång procession och bildade ett värdigt följe till den faktiskt allra sista vilan i ett liv. Mamma fick en sista ros och en varm tanke från oss alla. 

Det blev en lång och värdig procession. 

Snart framme

Vi sjunger Härlig är Jorden, härlig är Guds himmel....

En kulen och kall dag, rosorna lyser upp så fint

Efter en sista titt på alla de vackra blommorna, tack till alla som har gett, så åker vi så sakta till Församlingshemmet. Här blir det nu en stunds samvaro och lite mat så klart. 

Linnea serverar landgång med dricka. Alla barn och ungdomar sitter nere i ungdomsrummet i nedervåningen och alla vi i äldre ligan sitter där uppe med Ola präst. Vi hade alla mycket trevligt. Vi pratade om mamma, om begravningen, sången men också om mycket annat. Vi tittade på bilder. Såg bild på pappa Uno och mamma Alice, när dom invigde poolen och hällde skumpa i poolvattnet. Christina och Jan sitter bredvid och är bara superunga och häftiga. Så kul att se, så länge sen.

Ungdomarna där nere umgicks och hade trevligt och återknöt sin kontakt och inser att dom gillar varandra och bestämmer att dom ska ju ses en gång/år! Dom pratade också om sin mormor/farmor. Dom hade samma minnen om vissa saker tex att ingen gillade moccatårta, som dom fått i alla år på kalasen! Men dom gillade godisskåpet hemma i Holmåkra, katten och kattungarna och poolen så klart!

Vi hade så trevligt, tack kära mamma för att vi fick umgås så här. Och tack vare dig träffade vi ju också Lisa och Peter och det blev ju som förr i tiden, bara vi fyra några timmar och kvällar, såå mysigt!

Här kommer snart ditt namn att stå också, mamma Alice och all suddig text kommer att vara ifylld med ny guldfärg.

Surteby Kyrka, den enda kyrka jag vet, där gångarna alltid är krattade.

..

Syster Yster på vift 2021

Härligt, att åka på Syster Yster träff, det gillar vi! Vi, det är alltså Maria, Gunnel, Annika, Tina och jag! Syster Yster från Östra sjukhusets HIA-avdelning. Nu är vi tre pensionärer, bara Gunnel och Maria kvar i arbetande position. Gunnel är på Kontaktpunkten på Östra och Maria jobbar som skolsköterska på en högstadieskola i Partille. 

Alltid roligt att träffas. Denna gång träffas vi först i Värnamo på konsthallen Vandalorum. Tina och Annika kom från Varberg och Maria, Gunnel och jag från Göteborg och Floda. Solen strålade välvilligt över oss och i ett senare skede av helgen konstaterar vi att det gör den ju alltid första helgen i september!

Annika, Maria, Tina och Gunnel på väg in i Vandalorum

Plötsligt ser vi en giraff gömd bland träden ..

Vi tittar på utställningarna och förundras. Kanske allra mest över de orangefärgade formerna som har fått en hel sal för sig själv och som pressats ur en sorts lerpressningsmaskin. Konstnären reser världen runt och pressar sina former och har verkligen lyckats gott med att marknadsföra ett annorlunda koncept. Vi fick om vi ville göra lerfigurer i rummet bredvid, vilket många gjorde och hade gjort. Annika och jag bidrog med var sitt, mitt var ett litet hjärta.

Resan som redskap, konsten och resandet. Masayoshi Oya såg sin svenska väns mammas nationaldräkt, fascinerades av dess rika färger och ränder. Av detta blev det fat och koppar.

Fina restaurangen Syltan motsvarade förväntningarna om god mat. Somliga av oss åt småländska isterband, förkrossande gott! Därefter ställde vi kosan mot Kosta Boda Art Hotel, där alla rum pryddes med verk av en glaskonstnär. 

Vi hade två underbara dagar. Vi beundrade allra mest Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Valliens konstnärsskap. Min absoluta favorit är Ulrika, som är så fylld av färg, glädje och tokigheter. Bertil är mörkare, mera fylld av mystik. Just nu heter hans utställning Clear Water. Där är han så glad över att han lyckas göra sina klassiska båtar i klarglas. Vackra så klart men hans klassiska djupblå är ju så ännu vackrare, tycker jag. Han är otroligt dyr, sanslöst dyr!

Alla rum på hotellet är prydda med glaskonst. I Marias rum var det Ulrica som förskönade.

Glada människor sprider glädje!

Lycka för två men passa er för den där ormen i paradiset!

Valliens verk x många. Här kan man se den nya båten i klarglas.

Entrén till hotellet, vem som skapat detta lampmästerverk låter vi vara osagt.

Vi går på Kosta Art Gallery och ser förutom många verk av Beril Vallien också verk av Kjell Engman, berömd för sina svällande former och så hittar vi glada verk av Ernst Billgren i ett hörn. Allt är dyrt. Det är inte lätt att shoppa loss här. 

På väg till konstgalleriet ser vi Kjell Engmans fina luftballonger.

Väl inne i galleriet, ser vi ett annorlunda verk av Bertil Vallien, en fyrkantig kub under vatten med ett grönt fint hus på toppen. Jag tycker verkligen att den är fin!

Engman en gång till, en knubbig dam som vågar ta steget!

Ernst Billgren med räv och ankor, denne man har verkligen många talanger!

Shoppa loss kan man däremot göra på alla affärerna, som överraskande nog finns här. Men det är tuffa tider, tror vi. Hotellet är fullbokat till fram i november och förstås fullbokat denna helg men det är inte många som shoppar i alla dessa affärer.

Vi badar och myser i hotellets fina spa med bubbelpooler och stora pooler med härligt varmt vatten inne och ute. Vi njuter och tar ett glas bubbel i bubbelpoolen. Vi var oss ut i stora poolen och simmar i solen, härligt. Sen dags för drinks i hotellbaren.

Baren, en häftigt blå glasbar, bemannad av två rapptungade herrar. Annika och Tina väntar på sina drinkar.

Vi äter på Linnea, hotellets gourmetrestaurang. Och vi imponeras av den goda maten och njuter en 3-rätters meny, som var så god att vi kallade in kocken och tackade. Dessutom fick vi en gratisbiljett till lunch på söndagen. Verkligen smart, för det innebar ju att det shoppades lite iallafall. Minst två stekpannor inköptes, en terracottakruka och lite annat pyssel. Klok taktik och gott samarbete mellan handel och hotell.

Tre-rättersmenyn, allt jättegott!

Sist men inte minst, vi fick se en glimt av hur det går till att blåsa glas. Hade vi bara bokat i tid hade vi tom kunnat prova. Men vi var så nöjda med vår helg. Så bra att vi sparar 200 kr varje månad så att vi kan kosta på oss lite exklusivare boende och mat. Jag tror vi alla njuter i fulla drag av denna lyx! Det sämsta vi har bott på var ett vandrarhem i Ulricehamn. Jag har ett distinkt minne av att efter det höjde vi sparandet från 100 kr/månad till 200. Klokt!

Fascinerande hantverk

Vi njuter också av alla goda samtal. Vi är så glada för att Annikas dotter väntar tvillingar. Vi oroar oss för Annika som ju ska vara glad pensionär men som drabbats av njurproblem. Vi oroar oss för Tinas son, som plötsligt blev långvarigt sjuk. Vi lyssnar på Maria och på allt som uppstår och händer i en högstadieskola. Vi är glada för att Gunnel fått köpa sjöboden på landet och att hennes P-A ändrat sitt liv och gått i iallafall tillfällig pension och njuter av fiske, lantliv och mingel med alla grannar och vänner. Så mycket att prata om och ventilera. Tack tjejer för för fantastiska dagar. Tack Maria och Annika för att ni körde! Tack för allt och vi ses snart igen hemma hos Maria på Paradisgatan i Göteborg onsdagen den 13 oktober, trevligt!

På parkeringsplatsen efter avslutad vistelse, nu återstår bara resan hem. Må gott, tjejer!

 

 

Valeria fyller 4 år 2 september 2021, Hurra!!!

Hej busiga Valeria och Grattis, Grattis, Grattis!

Valeria fyller 4 år,  Grattis fina busiga Valeria! Hoppas du hade en jättebra födelsedag och att du hade det jättemysigt! Vet att du fick en massa presenter och väldigt stora presenter! Jag vet också att du fick en jättefin tårta, som vi hoppas också var jättegod! Jag önskar verkligen att jag och farfar hade fått smaka på den!

 

Världens finaste Unicorn cake!

Ett jättefint dockhus och en stor fin, är den en bil eller båt eller kanske ett tåg??

Jag vet också att pappa Peter hade med sig en klänningspresent till dig från farfar och mig och lite smågodis och lite bilder, som du kanske gillar att titta på. Vi skickar med en klänning till Vienna också och hoppas att båda passar jättebra. Massa kramar från farmor och farfar!

Grattis Valeria, hoppas klänningen passar!

Nilsagården är just nu till salu!

Nilsagården har varit till salu länge egentligen. Det är mycket jobb att underhålla en stor gård och min syster Lena och hennes Ove har med ålderns rätt konstaterat att det är för tufft att sköta den i längden. Men dom har gjort den så fin inför försäljningen, så vi hoppas verkligen att allt kommer att gå bra. Se bara på dom fina bilderna här.

Själva huset, väl skötta eternitplattor, målade snickerier och med stora gröna gräsmattor.

Magasinet med bra förråd

Lagården med plats för ett gäng kossor eller hästar

Här trivs vi tycks dom säga, eller hur?

Jättestor, ren och fin lada. Här kan man förvara mycket. Jag ser nu att jag missade att ta en bild på exteriören på lagården och ladan, men den är fin och röd med en stabil stengrund. Att vägen går mellan lagården och själva boningshuset är förstås nackdelen, som man måste lära sig att leva med.

Självklart kommer det att kännas tomt, att vi inte mer kan vandra omkring i huset och i dessa mycket välbekanta rum. Men detta är livets gång. Nya ägare kommer att ha stor glädje av alla fina, stora och väl underhållna ytor. Så varmt Lycka Till, Lena och Ove med detta!

Mamma Alice blir sjuk

Torsdag den 19/8, då Stefan och jag cyklar dressin nere på Österlen, får jag ett samtal från en av mina systrar. Mamma Alice mår inte riktigt bra, har varit lite krasslig nån dag och känt sig dålig. Senare samma kväll säger hon till en av systrarna, jag tror inte att jag klarar detta denna gång. Mamma kände det på sig och en vecka senare, torsdag den 26/8, tidigt på morgonen drog hon sitt sista andetag.

Allt hade gått mycket lugnt, ingen oro eller smärta, allt hade varit fridfullt. Det var precis som om mamma Alice var redo och lugn inför att livet kan inte vara längre nu. Jag åkte hem lördag den 21/8 och sen turades vi om att vara hos mamma. 

Vi var nog rörande överens om att vår mamma blev lugn av att besöka Nilsagården först och sen kyrkogården och pappas och Bertils grav i Surteby Kyrka. Det blev så lätt, det blev färdigt och inte svårt längre. Det gick att släppa taget. 

Så kära mamma, så skönt att du är hemma! Så här kommer jag nog att minnas dig allra mest...

Sittande vid ditt skrivbord, där du kunde nå allt i ditt eget lilla rike. Med alla fotografier  på nära och kära runt omkring dig, med geléhallon i den limmade rosenskålen, med telefon och alla tidningar inom räckhåll. Här hade du det bra!

Detta var också du med vågigt, nylagt hår och vacker blomsterkrans i håret, med favoritfärgen rosa på tröjan och en hemvirkad schal över axlarna, så fin. Och inget nytt förstås utan länge och väl använt! Vår hållbarhetsexpert!

Till Lisa och Thomas på Österlen

 Måndag 16/8 åker vi från Göteborg till Lisa och Thomas. Mest har vi tänkt att spela golf men det blir inte alltid som man tänker sig. Vädret sätter lätt käppar i hjulet här i kära Sverige. Vi möts av två goda, glada vänner och bjuds på helt underbart god mat och dryck. Rökt ål, sill och massor med godsaker. Så trevligt att ses igen.

Hej på er go vänner, GT är alltid bäst!

Nästa morgon har vi tänkt spela golf på Ystads GK men se, det regnar verkligen. Istället slår vi ett slag för den trevliga kulturen i Ystad. Vi besöker det gamla ärevördiga klostret och Ystad konstmuseum. Båda klart sevärda men ibland kan man inte låta bli att förundras över hur viss konst, som helt saknar utstrålning, budskap eller skönhet överhuvudtaget kan överleva. Viss konst är ju verkligen provokativ, den väcker och alarmerar på olika sätt men viss konst är bara beige, varken kul eller intressant. Suck, det var några riktigt beiga, sandiga där, ett helt gäng, 8-10 i rad faktiskt!!

Klosterträdgårdar andas alltid frid

Nog om detta, sen gick vi till hattaffären och köpte hattar och kepsar och sen tror jag det var denna dagen vi gick på Olof Viktors fantastiska, stora café och åt enorma och goda räk- och kräftstjärtsmackor. Här såg vi också skulptören Annika Österlinds feta, frodiga tjejer, som klängde under ballonger eller sparkade loss i rena glädjeyran. Jättefina. 

Vi hälsade på hos Elin och Per, som har en liten son, som heter Eddie, en hund, som heter Beppe och numera en liten babyflicka, som heter, ja vadå, helt borta just nu!! Men så trevligt att träffas! Dom verkar ha det riktigt bra och bor nära Lisa och Thomas. Eddie fick några gröna, små traktorer och han blev så glad. 

Samling runt Eddies traktorer

Bedårande liten tös

Elin säger, nu kommer Eddie att vara upptagen i tre timmar minst. Han kan leka han!

Thomas hade ett ärende, transport av ett bord, till Annas och Christians hus också så vi fick en rundtur där också, jättefint, en riktig liten Skånegård. 

Nästa dag blir det uppehåll och precis som tänkt åker vi till Lilla Viks GK inte så långt från Kivik. Vädret håller sig och vi får en fin runda. 

Självbetjäning i äppellandet

Äpplen på golfbanan

Lilla Viks golfbana, jättetrevlig

På kvällen har vi bokat in oss på Pastafabriken, Pers restaurang, för att fira vännen Kickis 70-årsdag. Alltid kul att träffa Kicki, pratsam och glad men lite hemlig och vill inte visa oss var hon bor här nere. Lisa och jag grattar med en axelremsväska, som jag tror hon blev väldigt glad för. Vi hade en mysig kväll med massor av glada skratt. Stefan och Thomas fröjdade sig i en annan del av lokalen och var väl omhändertagna.

Grattis käraste Kicki-vännen!Så roligt att ha ett så fint kort som minne av vår glada träff!

Nästa dag är det hemfärd. Lisa skall gå till naprapaten med sin axel men Thomas har ordnat dressinåkning för oss. Så här ser det ut när man åker dressin. Trevligt, lagom ansträngande,  grönt och vackert nära naturen.

Nu redo för 8 km ut och 8 km hem

Bara att cykla på

Sen stannar vi i Timmernabben på hemvägen, tar oss ner till vattnet och äter världens godaste fisksoppa. Tack snälla Thomas och Lisa för trevliga dagar!

Snart njuter vi jättegod fisksoppa..