Januariveckor i Götet

De första veckorna i januari rullar på. Det kommer lite snö och det blir lite kallt. Vi fortsätter att pyssla med vårt nya hem och försöker främst få ordning på vår förvaring. 88 kvadrat är inte jättestort, källarförrådet är litet och fullt. Vi köper skåp att förvara porslin i, vi köper skoskåp och två skrivbord modell smala, som vi ska få plats med i vårt arbetsrum. Det blir bra, vi är nöjda med resultatet. Det blir ljust och fint och det gillar vi.

Här har den första snön precis kommit, vitt och vackert och halt! Nästa dag köpte jag två par broddar, väldigt praktiska saker. Satt som en smäck och man kunde gå absolut tryggt med dom på. Jättebra!

Samma dag, utsikt från vår balkong. Bara några få bilar hade hunnit köra i det vackra vita!

Men vi hinner göra lite annat också. Vi tar långa promenader till Slottsskogen, Botaniska trädgården och även i Delsjön. Dit tar vi bilen och sen går vi runt Lilla Delsjön tillsammans med massvis med andra Göteborgare. Här vill vi gärna fika i Bertilssons lilla stuga, som har funnits där i säkert 50 år men det gick inte. Köerna var för långa och för mycket folk. Men gå på toa kunde man göra i gammal traditionell stil. Ett torrdass stod vid gångvägen och såg riktigt trevligt ut.

Men i Slottsskogen kan man både fika och titta på djuren. Där finns änder, renar, hjortar och tom älgar med 3 halvstora kalvar, som ser ut att må gott i sin relativt stora inhägnad. 

Änder har det alltid funnits gott  om i Slottsskogen. Dom är många och lite småfeta. Nu börjar det frysa på, mycket is i vattnet.

Hjortar, fina och stora. Alla djur här i Slottsskogen är i princip utrotningshotade.

Jättegod våffla på lilla caféet i backen vid hjortar och änder. Dessutom supergod choklad med vispgrädde och nu vet jag att den skall alltid njutas utomhus och i kyla. Då smakar det som allra bäst!

Renskrapad tallrik och nöjd Stefan.

Mera vandring, här är vi en bit från Floda Station och ska gå runt Sävelången och till Nääs Slott. Annmari och Eric har initierat denna mysiga promenad och nu fick vi verkligen nytta av våra nyinköpta broddar. Isgatan längs Sävelången gick vi på tryggt och säkert!

Hal gångbana bemästras med trygghet!

Nääs Slott i bakgrunden. Nu är det bara en liten bit kvar till Floda station där vi ska äta lunch. Men fantastiska Annmari har försett oss med två fika under vägen, vi mår förträffligt!
 

Sen har vi ju Göteborgs Filmfestival, som har gått digital i år. Självklart inte detsamma men kreativiteten var det inget fel på. Se bara här på bilden.

The Isolated Cinema, fyren Pater Noster mitt ute i havet, 60 filmer och helt ensam därute en hel vecka. Tusentals människor sökte men en tuff filmintresserad akutsjuksköterska valdes ut till denna häftiga utmaning. Hon spelade in en video varje dag, berättade om hänryckningen att mitt i vintern vara på en öde ö med ett härligt uppdrag.

Tösen hade tur med vädret. Det var kallt men soligt och fint en stor del av denna vintervecka. Det kunde ju ha blivit pannkaka av alltsammans med vinterstormar och olidligt väder.

Under tiden så funderar vi på, ska vi åka till Sydafrika eller inte? Vi hade en biljett på nyårsafton men den bokade vi av då det inte kändes bra att åka just då, för osäkert. Men det gick ett par veckor och plötsligt gick corona siffrorna ner i Kapregionen samtidigt som både insjuknandeantal, IVA-vårdade och siffrorna för avlidna ökade i Sverige, framför allt i Skåne, Västra Götaland och i Stockholm. Hemförsäkringen gällde som reseförsäkring, vaccin fanns inte att få här hemma för oss så vi kände nej, nu åker vi! Sagt och gjort, biljett bokades till 21/1 med Turkish Airways med hemresa 20/4. Härligt, nu har vi bestämt oss och nu blev det bråttom förstås.

Så mycket som skulle göras. Vi ringde till vår vän, Anders snickare, och frågade om han kunde snickra ihop en måttbeställd bokhylla till oss. Och se, det kunde han, så mysigt! Vi tog mått, sen kom han och tog mått. Självklart ville han vara säker på att det blir rätt och att vi tänkt på alla små detaljer. Kanske finns den på plats när vi kommer tillbaka!? Det vore ju fantastiskt!

Sen måste jag ju träffa mamma Alice innan jag åker och stämma av med systrar och bröder. Men det blev ingen resa till Lidingö, minnet av vår mysiga jul med hela familjen lever stark och rik i våra hjärtan. Det räcker ett tag till!

Kalas hos Monica, kaka med grädde och maränger. Så fint och så gott! Systrar vet alltid vad man tycker mycket om, såna viktiga saker som grädde, hemmagjorda maränger och goda saftiga sockerkakor. Mums!

Sen går vi på vinterpromenad och njuter av frisk luft, den gröna mossan som pryder skogen  och förstås det lätta snötäcket som ramar in allt så luftigt.

Mamma hälsar jag också på och får förstås se både Borås Tidning och Markbladet, där mamma som en av de första får influensasprutan. Lite dramatiskt är det, se bild högst upp där mamma lutar pannan i handen när hon får sin spruta

Men vi har en jättetrevlig stund ute i samlingssalen. Vi fikar och pratar, mamma är pigg och glad. Alltid lika glada Mariana kommer ut och hälsar på. Jag berättar att nu åker vi snart till Sydafrika och det brukar mamma inte vara så glad i. Men det gick bra, inte så lång tid detta året och sen är ju alla dom snälla syskonen, svägerskorna och mågarna inte långt borta.
Ha det gott kära mamma Alice. Snart ses vi igen

Göteborg och Nyår!

 Hej igen, Göteborg! Nu åter i vardagen och vi fortsätter att fixa och ställa i ordning vår nya lägenhet. Vi har faktiskt bara bott där i 2-3 veckor. Röjning i källarförråd gör att vi får plats med lite mera saker. Vi ger bort min symaskin till syster Lena, lite lampor till Sophia och Magnus, en klädhängare till Petra mm. 

Vi hälsar på hos Pirre, Valeria och Vienna ute i Kullavik, där dom har hyrt in sig på ett Airbnb boende, som ser ut som ett litet slott, mysigt. Härligt att bara kunna ses så enkelt. Man tar bilen, kör en mil och så är dom där!

Besök i slottsmiljö, OK, nästan! Mycket trevligt boende. Intensiva veckor för gänget, massor av inbokade besök och träffar med familj och vänner. Väldigt trevligt men kanske lite slitsamt.

Lilltösen Vienna har tagit på sig kalasguldklänningen. I dag är det nämligen nyårsafton och kalasdags! Valeria behåller sina prinsessklänningar på. Gott Nytt År kära alla!

Vi firar Nyårsafton hemma hos oss och är lite nyfikna på aftonens fyrverkeribegivenhet. Traditionsenligt skall ju GP ha stort och vackert fyrverkeri nere vid Operan kl 17.00. Det är tyvärr inställt pa Corona. Folksamlingar är förstås av ondo.

Gott Nytt År till hela världen och till oss alla! En skål för ett riktigt gott 2021!

Oj, oj, så många bilder vi tog i hopp om att få en superbild på all fyrverkeriförgänglighet. Det här var nog det bästa. Det var iallafall magnifikt! Göteborgarna bjöd verkligen till nu när GP fick vila sig i år. En hel förmögenhet blåstes iväg på några korta minuter - här gällde det att njuta och fröjdas åt nuet! Fint var det iallafall!

Pirre hälsar på hos oss på Nyårsdan efter att ha varit och tagit PCR-test inför resan åter till Dubai nästa dag. Peter säger, tänk om man har 88 kvadrat att bo i 2 månader om året, då har man det bra! Och det har han rätt i! Det finns så oändligt mycket att vara tacksam för! Och så är vi nöjda också! Lycklig resa säger vi och sköt om er käraste familjen

Det är ett Nytt År, tänkvärt förstås! Vad kan detta år innebära? Den stor fråga är förstås hur Corona smittan kommer att påverka allas våra liv? Det vi vet är att vaccinet är på väg. Snart börjar man vaccinera de känsligaste grupperna, de äldsta på våra äldreboenden och personalen,  som arbetar där och sen all sjukvårdspersonal. 

Varje år brukar vi ju se framåt och fundera på vad året har i beredskap för oss, små och stora människor. Detta år känns det ganska svårt att göra det. Livet känns osäkert, ska vi få vara friska är väl den största och viktigaste frågan. Det tror vi ju så klart men osäkert är det lika fullt. 

Denna dag, den 1 januari 2021 läser jag Tove Lifvendahls, denna kloka, mångsidigt begåvade och verbala ledarskribents, ledare i Svenska Dagbladet. Hon skriver bla att för många har 2020 varit ett riktigt skitår med pandemi, arbetslöshet, distansering från nära och kära och annat elände. Men hon har också läst en artikel av en Johan Norberg i The Spectator. Rubriken "Why 2020 was the forth best year in history" gör sitt jobb och är tydlig som få.

Vad säger då Norberg? Jo, att det har varit illa men ur ett historiskt perspektiv ändå inte så illa, som vi kanske tycker nu. Tex om covid-19 hade haft samma dödlighet som spanska sjukan hade vi inte haft 1,7 milj döda i världen utan nånstans mellan 200-400 miljoner och dom flesta mellan 15-35 år. 

Att Världsbankens prognos om att 88 miljoner människor genom pandemin tryckts tillbaka i ett tillstånd av extrem fattigdom innebär att världen som helhet ligger på en extrem fattigdomsnivå på  9,1 %. Det är illa men det är bara en återgång till 2017 års nivå och går att återhämta i sinom tid. För dom fattiga i Indien eller Afrika som drabbas är det förstås nog så eländigt och ingen tröst. 

Tove skriver också om betydelsen av att enskilda människors insatser för världens förbättring kan ha stor betydelse. Hon skriver om en självbiografi av Tara Westover, "Educated" eller på svenska "Allt jag fått lära mig". Denna bok har jag läst och blev otroligt fascinerad av en ung människas förmåga och styrka att ta sig ur en oerhört dysfunktonell uppväxt och familj. Hon är född 1986 och boken skildrar hennes uppväxt, frånvaro av skolgång, en tokig bipolär pappas påverkan på en hel familjs väl och ve och hur hon inser att bara hon själv kan välja sitt eget liv. Hon väljer och väljer bort de delar av sin familj, som gör att hon aldrig skulle kunna bli vuxen och leva ett självständigt fritt liv. Tara doktorerar sen i idéhistoria vid Cambridge Universitet år 2014. En mycket stark bok. Tove avslutar sin ledarartikel med orden "Nu skriver vi historia för 2021. Med frihet och ansvar att utforska om det måhända kan bli det bästa året någonsin som vi levt. Som individer och som civilisation." 

Detta är stora, starka ord. Har vi tilltro till vår framtid så att detta kan bli verklighet? Man bävar nästan inför detta. Vad krävs inte av våra ledare och av oss själva för att stå upp och göra vad som är rätt. Kanske främst vad gäller vår miljö, störst och viktigast av allt. 

Hoppet finns där nu när Joe Bidén segrade över Trumf i det amerikanska valet. Det finns hopp om att samtal, samarbete, kommunikation och diskussion kan få en stor och viktig plats i vår värld framöver. Dessa tror jag verkligen är våra viktigaste vapen för att nå samsyn, styrka, insikt och kunskap. Detta för att förhoppningsvis kunna påverka att man både globalt och i mindre skala gör rätt saker! Vi håller tummarna! 

Efterlängtade julafton, äntligen!

Julafton, alla små och stora barn bara längtar dit. Men det är ju så mycket man måste göra innan tomten äntligen kan komma. Vi äter förstås en underbart god Ola-frukost till med tillägg av lite julskinka förstås. 

Sen ska vi på utflykt, allihopa. Lisa och Ola har bokat Padel ute i Värtahamnen. Tid bokad 10.30 för hela familjen på själva julafton. Jättekul, detta har vi aldrig spelat. Padel fungerar lite som tennis men lättare, inte så snabbt och hårt. Man kan spela två eller fyra och det passar både för 10-åringar, 70+ och för alla däremellan. Ola hade hyrt en bana. Vi löste av varandra både med att spela och passa Valeria och Vienna. Dom kunde så klart inte spela men dom var världsmästare på att springa runt och busa. Jätteroligt och det har spridit sig som en epidemi. Padelhallar växer upp överallt.

Löjrom enligt beprövad tradition intas till lunch. Löjrom, creme fraiche och rödlök på rostat bröd med smör, finns det något godare? Tror inte det! Alla finklädda till lunchen, mysigt!

Vienna, Viola och  mamma Lisa myser på köksön

Pirrepuss i jul, Peter i fin, ny, välsittande kostym, verkligen extra, extra, vilket noteras av alla! 

Nästa puss i jul, Lisa och Ola!

Finaste tjejgänget!

Sen blir det Kalle Ankas julafton och därefter är det dags. Nu måste Tomten komma snart! Liten Valeria, har väntat så och hon blir så glad!!!

Här sitter han till slut, den gode tomten!

Gladast av alla är Valeria! Oj,oj, vad hon pratar med tomten ...

och hon dansar och pratar lite till, såå mysigt att tomten äntligen är här

Valeria är bara så glad, dans och skutt och prat ...Tomten får vänta lite och bara lyssna

Familjekort måste man bara ha!

Samling runt julklappsleken, piffiga, glada, oväntade, onyttiga men mysiga klappar delas ut.  Julskinka, köttbullar, Janssons frestelse och lite lax myser vi över. Tack snälla, underbara alla för en fantastisk jul! 

Kan detta vara en bild från juldagen? Uppbrott för alla, Pirre och gänget ska till Miriams familj i Göteborg, vi ska hem till vårt nya hem på Engelbrektsgatan och Lisa, Ola och alla barnen ska till Åre och åka skidor. Valeria håller stilen, prinsessklänningar x2 är på, härligt! vilken fin helg vi haft! Tack snälla alla för en underbar julhelg! Kram på er!

Jul i Gåshaga!

Vilken underbart fin jul vi hade! Hela familjen var samlad för första gången på länge, bara storasyster Vera och hennes Magnus saknades. Det började med många diskussioner, hur ska vi göra för att detta ska fungera i covid 19-tider ? Framför allt skulle vi ju blir så många. Även utan Vera och Magnus så blev vi 11. Vad säger då Folkhälsomyndigheten? Jo, minsann, dom rekommenderar samling för högst 8 personer. 

Detta måste vi ju lösa så säkert som möjligt och hur gjorde vi då? Jo först bokade jag in Stefan och mig på hotell, Pier 16, som ligger bra till 500 meter bort. Sen visade det sig att vi kunde bo i Violas kompis Isabels hus, hos Oscar och Sofia, som i sin tur skulle resa bort över julen. Dessutom låg det bara 50 meter bort! Fantastiskt bra, kunde inte bli bättre. Vi bodde i gästrummet och med eget badrum, förträffligt! 

Pirre och lilla Valeria och Vienna hade ju redan ockuperat nedre våningen i Lisas o Olas hus och där bodde dom bra. En snäll Vilda hade redan flyttat upp till TV-rummet.

Våra snälla, snälla barn och barnbarn hade också tagit PCR-test till en inte oäven kostnad och dito obehag, för att kolla så att alla var friska. Det var dom, jätteskönt. Så vi kunde umgås av hjärtans lust och det gjorde vi.

Tack kära Ola och Lisa för att vi får komma till ert fina hem och fira en så mysig och trevlig jul här. Olas mössa satt på stadigt nästan hela helgen!

Peter, Mirre och liten Valeria, välkomna till Sverige, så kul att ni är här!

TV-time, adventskalendern Mirakel så klart, gillas av alla. Handlar om två tjejer, Mira, som bor i en herrgård 2020 och Rakel, som bor i samma herrgård 100 år tidigare, dvs år 1920. Hela historien handlar om ett konstgjort svart hål, som strular till verkligheten. Rakels och Miras själar byter plats och historien påverkas. Spännande och kul. Jättebra tyckte Viola! Vi också, tro det eller ej, men Stefan och jag hade sett i princip alla avsnitt!

Så kul att se hur samspelet i en familj fungerar även fast man inte träffas så mycket. Vilda och liten Valeria hade bondat alldeles utmärkt. Dom var samma andas barn. Viola och Vienna gillade varandra högt och rent och gillade att busa båda två. Lisa hade fått namnet mamma Lisa och var första stand-in för Miriam. Vienna, knappt 2 år, hörde Viola kalla Lisa för Mamma, mamma, mamma och sen var det klart. Lisa var en mamma och dom går nästan lika bra vilken som. Dessutom var Lisa barnvakt för dessa små sötnosar i två nästan 20-timmarspass, gjorde ju också gjorde, att allt gick jättebra.

Viggo var lite vid sidan om, inte fullt lika intresserad av sina minsta kusiner. 14-åriga killar är nog oftast inte det. Kissen Issa stod ut med oss allihopa, ville helst vara för sig själv. Att vi var världens kompisar på sommarkollo på Heslevik i så där 2 månader, hade hon helt glömt.

På kvällen den 22/12, när vi kom hade vi fixat Göteborgsk skaldjursbuffé. Som alltid bara jättegott. Och så lite bubbel och vitt vin till vuxengänget. Dom minsta två hade sin egen meny mest hela tiden. Titta på bilderna så ska ni se.

Yoghurt var favoriten, Yoggi, meeera lät det allt som oftast. Jooos var också toppen, god aptit har hon denna lilla tös. Dessutom så koncentrerad och sitter och äter så fint och prydligt.

Här sitter nästa lilla prydliga tjej, hon älskar verkligen pannkakor. Får man dessutom sitta med sin iPad (vilket man verkligen inte alltid får) så är ju livet toppen. Valeria hade prinsessklänning precis hela julen. Helst två stycken, ville inte ha något annat.

Nästa dag blev det Olas underbara jättefrukost med bär, gott bröd och alla goda tillbehör. Sen dags för promenad, göra skinka och somliga skulle handla lite. 

Viggo och Viola vid fina frukostbordet med finaste utsikten över Stora Värtans vatten.

Flera glada frukostfantaster, underbart med stort hus så att vi alla får plats

Hej Vilda, vi måste ju bara se framsidan på dig också!

Promenad, nu ska vi titta på hästar borta vid Ekholmsnäs. Inte en gnutta snö ännu.

Stefan har hittat en stor fin häst, som han försöker snacka med.

Framåt kvällen blev det dags för bastubad i vedeldad pyttebastu, förmodligen inte alls coronasäker. Men så mysigt, vedeldad (sköttes av Ola), kall öl serverades och vi badade hela gänget. Kan det ha varit 3 grader i vattnet kanske? Själva bastun flöt nere vid bryggan mycket diskret, knappast synlig, nere i Gåshagahamnen. Ola ingår i en liten bastuklubb, som håller ordning på denna lilla bastu och sen hyr ut den till medlemmar och kanske andra då och då.

Ola har eldat på och lagt in vedklabbar i brasan. Bastuhuset är inte stort så det går inte åt så mycket ved för att värma upp men det tog nog en timme att få den ordentligt varm.

Peter, Stefan, Viggo, Miriam, jag, Vilda och Ola tränger ihop oss på liten övre och nedre bastuhylla. Lisa är hemma och tar hand om dom små, tack snälla fina Lisa! Vi andra bastar och så hoppar vi i vattnet, det kalla, kalla vattnet efter att ha klivit ner på minst lika kall stege. Vi badar mellan 1 - 3 gånger. Tror faktiskt att det bara var jag som badade en gång. Jag skulle ju hem och passa skinkan!! Men så mysigt det var! Kanske ska skaffa bastu på landet ändå??

Fläskfilé sambal oelek, en klassiker, serverades sen och vi hade en jättemysig kväll tillsammans. Så underbart glad jag är över min/vår fina, fina familj. Tack för att ni finns, raringar!

 

Kväll, små och stora väntar på att maten ska bli klar. Klart man passar på att kolla lite i telefonen. Tack för en jättefin dag före julafton. Skinkan blev också gjord och smakade förstås gott som alltid.

Fniss, fniss var det här!

God Jul till systrar, bröder, nära och kära!

 Man måste bara säga God jul till sin nära och kära även om man inte riktigt kan träffas vid dukade bord i Coronatider. Men med en liten julblomma, en flaska vin och beställda kopior på Mammas 100-årsbok, så gav jag mig ut på en liten runda för att önska alla systrar och bröder med respektive en riktigt God och trevlig Jul.

Självklart hade Folkhälsomyndigheten skickat ut lite julföreskifter, inte träffas mer än 8 i taget, allra helst träffas ute, var absolut frisk, håll avstånden, tvätta och sprita händerna. Välkända och strålande strålande bra regler, alla får vi göra vårt absolut bästa att följa dessa. 

I denna anda gav jag mig glatt iväg. Första anhalten var hos syster Lena och hennes Ove. Vi hade en mysig pratstund, kanske gick vi in en stund i magasinet, där det numera finns stolar, sittdynor och lite filtar för mysig samvaro. 

Julpuss till tomten, Lena och Ove på trappan till Nilsagården

Nästa anhalt var hos Monica och Hans-Olof, där jag bjöds på kaffe o kaka på deras fina altan. Här har vi suttit många gånger. Denna gång hade Marie och hennes tre flickor kommit hem från Danmark för att fira jul hemma hos mormor och morfar. Så kul att ses.

Observera förklädet under jackan. Det går åt lite mat när barnen kommer på besök

Sötaste barnen och så lika, tripp, trapp, trull..

Tommy och Gerd blir nästa anhalt. Här kan jag inte motstå Gerds goda kakor så en fika fick det bli här också.

Kul att se er, ha det gott!

På vägen från Tommy och ert stannar jag vid Surteby kyrka och önskar Fader Uno och allas vår bror Bertil en riktigt God Jul i sin himmel, kär och stor kram till er båda!

Näst sist hälsar jag på hos Christina och Jan. Dom mår bara bra och ska turas om att träffa sina barn över helgerna, en familj i taget.

När jag kom hit var Christina på väg upp i skogen med motorsågen i handen. Denna kompetenta kvinna var på väg att hugga sig en julgran i skogen. Väl inne i deras hall satt en nygammal fin kristallkrona uppsatt i taket, Christinas verk! Imponerande! Broder Jan har det bra!

Sista anhalten blir hos mamma Alice, som verkligen har blommat upp efter 100-årsdagen. Ja, födelsedagen var både efterlängtad och fantastiskt härlig men förmodligen också jobbig för en 100-åring. Så min upplevelse är verkligen att mamma är både piggare och lättare till sinnet när nu den stora dagen är avklarad. Har man klarat 100 år så kan jag tänka mig att man kan koppla av och låta livet ha sin gång. 

Nylagd och fin i håret som alltid. Jag önskade God Jul med en Maja tvål och en knippe blommor. Blommor, bananlikör och geléhallon är favoriter.

God Jul hela kära familjen och till alla fina barn och barnbarn, som på ena eller andra sättet kanske får en glimt av varandra under denna jul, som inte är som alla andra jular. Sköt om er, håll avstånd och sköt om varandra!