Göteborg och Nyår!

 Hej igen, Göteborg! Nu åter i vardagen och vi fortsätter att fixa och ställa i ordning vår nya lägenhet. Vi har faktiskt bara bott där i 2-3 veckor. Röjning i källarförråd gör att vi får plats med lite mera saker. Vi ger bort min symaskin till syster Lena, lite lampor till Sophia och Magnus, en klädhängare till Petra mm. 

Vi hälsar på hos Pirre, Valeria och Vienna ute i Kullavik, där dom har hyrt in sig på ett Airbnb boende, som ser ut som ett litet slott, mysigt. Härligt att bara kunna ses så enkelt. Man tar bilen, kör en mil och så är dom där!

Besök i slottsmiljö, OK, nästan! Mycket trevligt boende. Intensiva veckor för gänget, massor av inbokade besök och träffar med familj och vänner. Väldigt trevligt men kanske lite slitsamt.

Lilltösen Vienna har tagit på sig kalasguldklänningen. I dag är det nämligen nyårsafton och kalasdags! Valeria behåller sina prinsessklänningar på. Gott Nytt År kära alla!

Vi firar Nyårsafton hemma hos oss och är lite nyfikna på aftonens fyrverkeribegivenhet. Traditionsenligt skall ju GP ha stort och vackert fyrverkeri nere vid Operan kl 17.00. Det är tyvärr inställt pa Corona. Folksamlingar är förstås av ondo.

Gott Nytt År till hela världen och till oss alla! En skål för ett riktigt gott 2021!

Oj, oj, så många bilder vi tog i hopp om att få en superbild på all fyrverkeriförgänglighet. Det här var nog det bästa. Det var iallafall magnifikt! Göteborgarna bjöd verkligen till nu när GP fick vila sig i år. En hel förmögenhet blåstes iväg på några korta minuter - här gällde det att njuta och fröjdas åt nuet! Fint var det iallafall!

Pirre hälsar på hos oss på Nyårsdan efter att ha varit och tagit PCR-test inför resan åter till Dubai nästa dag. Peter säger, tänk om man har 88 kvadrat att bo i 2 månader om året, då har man det bra! Och det har han rätt i! Det finns så oändligt mycket att vara tacksam för! Och så är vi nöjda också! Lycklig resa säger vi och sköt om er käraste familjen

Det är ett Nytt År, tänkvärt förstås! Vad kan detta år innebära? Den stor fråga är förstås hur Corona smittan kommer att påverka allas våra liv? Det vi vet är att vaccinet är på väg. Snart börjar man vaccinera de känsligaste grupperna, de äldsta på våra äldreboenden och personalen,  som arbetar där och sen all sjukvårdspersonal. 

Varje år brukar vi ju se framåt och fundera på vad året har i beredskap för oss, små och stora människor. Detta år känns det ganska svårt att göra det. Livet känns osäkert, ska vi få vara friska är väl den största och viktigaste frågan. Det tror vi ju så klart men osäkert är det lika fullt. 

Denna dag, den 1 januari 2021 läser jag Tove Lifvendahls, denna kloka, mångsidigt begåvade och verbala ledarskribents, ledare i Svenska Dagbladet. Hon skriver bla att för många har 2020 varit ett riktigt skitår med pandemi, arbetslöshet, distansering från nära och kära och annat elände. Men hon har också läst en artikel av en Johan Norberg i The Spectator. Rubriken "Why 2020 was the forth best year in history" gör sitt jobb och är tydlig som få.

Vad säger då Norberg? Jo, att det har varit illa men ur ett historiskt perspektiv ändå inte så illa, som vi kanske tycker nu. Tex om covid-19 hade haft samma dödlighet som spanska sjukan hade vi inte haft 1,7 milj döda i världen utan nånstans mellan 200-400 miljoner och dom flesta mellan 15-35 år. 

Att Världsbankens prognos om att 88 miljoner människor genom pandemin tryckts tillbaka i ett tillstånd av extrem fattigdom innebär att världen som helhet ligger på en extrem fattigdomsnivå på  9,1 %. Det är illa men det är bara en återgång till 2017 års nivå och går att återhämta i sinom tid. För dom fattiga i Indien eller Afrika som drabbas är det förstås nog så eländigt och ingen tröst. 

Tove skriver också om betydelsen av att enskilda människors insatser för världens förbättring kan ha stor betydelse. Hon skriver om en självbiografi av Tara Westover, "Educated" eller på svenska "Allt jag fått lära mig". Denna bok har jag läst och blev otroligt fascinerad av en ung människas förmåga och styrka att ta sig ur en oerhört dysfunktonell uppväxt och familj. Hon är född 1986 och boken skildrar hennes uppväxt, frånvaro av skolgång, en tokig bipolär pappas påverkan på en hel familjs väl och ve och hur hon inser att bara hon själv kan välja sitt eget liv. Hon väljer och väljer bort de delar av sin familj, som gör att hon aldrig skulle kunna bli vuxen och leva ett självständigt fritt liv. Tara doktorerar sen i idéhistoria vid Cambridge Universitet år 2014. En mycket stark bok. Tove avslutar sin ledarartikel med orden "Nu skriver vi historia för 2021. Med frihet och ansvar att utforska om det måhända kan bli det bästa året någonsin som vi levt. Som individer och som civilisation." 

Detta är stora, starka ord. Har vi tilltro till vår framtid så att detta kan bli verklighet? Man bävar nästan inför detta. Vad krävs inte av våra ledare och av oss själva för att stå upp och göra vad som är rätt. Kanske främst vad gäller vår miljö, störst och viktigast av allt. 

Hoppet finns där nu när Joe Bidén segrade över Trumf i det amerikanska valet. Det finns hopp om att samtal, samarbete, kommunikation och diskussion kan få en stor och viktig plats i vår värld framöver. Dessa tror jag verkligen är våra viktigaste vapen för att nå samsyn, styrka, insikt och kunskap. Detta för att förhoppningsvis kunna påverka att man både globalt och i mindre skala gör rätt saker! Vi håller tummarna!