Högtidsdagen, överlämnande av 120 000 Rand!

Vi samlas på Imibala, 14 Bright Street  onsdagen den 17/3. 16 barn från "vår" skola ACJ Phakade, har kommit för att få sin utrustning för ett år framöver. Vi får träffa dom och dom får träffa oss, deras sponsorer. Mr Maijingo, deras rektor och en av hans "deputys" är med likaså. Förutom Stefan och jag är det 22 svenskar, som kommer för att hedra dagen, för att träffa barnen och se vad som händer på Imibala. Imibalas personal är med, Theo, som är relativt nytillträdd chef och Tracy, som är sponsor ansvarig och likaså är Donna, konstnärlig ledare för konstskolan tillika Gaynor Ruperts mamma, med. 

Här är alla glada barnen från ACJ Phakade uppställda i sina nya vinteroveraller precis när vi kommer. Ryggsäck och en stor kasse med saker har dom precis fått ut av Gideon i klädförrådet.  

Här är han, den alltid glade och pratsamme Gideon, som är mäkta stolt över sitt klädförråd och verksamheten där. 

Fotosession med Donna. Denna fina dam är faktiskt hela 90 år, vilket man inte kan tro. Pratar mycket och gärna om sin konstskola här på Imibala och att hon brukar ta med barnen på utflykter, så att dom får andra intryck än sin egen lilla värld.

Dagen är strålande vacker, allt är väl förberett. Theo, som alltid har shorts på jobbet har dagen till ära långbyxor. Man förstår att dagen har en viss signifikans, den är viktig.

Denna gång känner vi tyvärr inte någon av barnen sen tidigare. Dom är lite tysta och blyga. Vi packar upp våra färgglada hästar, som vi sedan ska ge till våra trognaste sponsorer. Dom som har varit med oss fem år eller mera. 

Tracy hjälper till och likaså Imibalas nye chaufför. Tracy har efterträtt Mariette som ansvarig för Imibalas sponsorer och hon verkar fylla Mariettes skor mycket väl, så bra jobbat, Tracy!

Stefan i berättartagen

Barnen skriver sina tackbrev fint och prydligt och får lite att äta. Stefan berättar sagan om kung Gustav Vasas resa genom Sverige undan den elake danske kungen. Också hur han med hjälp av dalkarlarna och hästarnas klokhet, styrka och uthållighet lyckas ta sig till Stockholm där han sedermera kröns till kung. Wisdom, Strength and Endurance blir hästarnas signum. Precis som hästarna kan och behöver också barnen ha detta i sitt dagliga liv. Vi säger att livet är tufft, detta måste man jobba på varje dag för att klara sin skola och livet runtomkring.

Sedvanlig coronainskrivning med temp, handsprit, inskrivning på lista för ev uppföljning. 

Folkvimmel, Lisa, Agnes och Bodil har kommit

Lisa, Thomas och Orvar likaså

Plötsligt blev det uppträdande, spontandans, som igångsätts av en av Imibalakillarna, kul, gillas av alla!

En av hästarna, en röd, överlämnas till Donna med tack och för vidare befordran till Mrs Gaynor Rupert, Imibalas grundare. Tydligen är Gaynor Rupert mycket hästintresserad och på Rupertfamiljens eleganta och välskötta Motor museum utanför Franschoek finns hennes studfarm berättar Donna. 

Så är det dags för överlämnande av check på 120 000 Rand. Mr Maijingo håller tacktal och sen kommer dagens enda incident. Även om Stefan sa att hästarna är till våra sponsorer för att dom varit så givmilda så många gånger så trodde många av barnen av hästarna var en gåva till dom. Om man bara kunde ändra på skeendet, vara mera tydlig etc etc men det kan man inte. 

Alla barnen, mr Majingo med deputy och vi får vara med på detta glädjekort. Hurra, härligt att det är fixat!

Tre av dom fina barnen med dom granna hästarna. 

Med hjärtsnörp fick vi prata med alla barnen och säga förlåt oss, vi var inte tillräckligt tydliga, vi gjorde fel men ni kan inte få dom här utan det är så att för att vi ska kunna sponsra er så måste vi ha egna sponsorer för att få in pengar. När sponsorerna har hjälpt oss mer än 5 år då får dom en häst med inskriptionen "Proud sponsor of Imibala Children" från oss som gåva. Säkert sa Stefan flera bra saker men detta är vad jag kommer ihåg och jag tror att dom förstod. Vår nya Thuli översatte till deras xhosaspråk.

Sen var det dags för barnen att åka hem och Theo tog med alla på en rundtur på fina nya Imibala. Därefter bjöds alla vi svenskar på lunch av våra generösa kalasglada 80-åringar, Ulf och Tor, på Fiore på 6 Audas Street 200 meter bort. Där njöt vi av trevligt samspråk, god mat och gott vin under trädens fantastiska grönska och hade det så trevligt. Allra bäst är förstås att vi är i hamn! 

Ett glatt gäng njuter av Fiores goda mat och svala grönska! Tack Ulf och Tor för ert utsträckta 160 års-firande som så fint spillde över på oss alla, Tack så fantastiskt mycket!

Sen, ett glädjebudskap från Lena Gutberg, hon hade pengar över i en av "sina" stiftelser och skänkte därmed 20 000 Rand till vårt matteprojekt via HejaAlbert eller möjligen via det lokala programmet Green shoot. Vi får se! Allt gott och tack för denna dagen!