Hemma i Sverige igen!

Härligt att vara hemma igen. Resan från Sydafrika gick bara bra. PCR-test gjorde vi på flygplatsen och fick svar efter 2 dagar, negativt vilket vi ju visste, men skönt ändå! Sen åkte vi hem till Engelbrektsgatan 61, vilket fortfarande är nytt för oss. Sammanlagt har vi bara bott där i 5-6 veckor. Den är ju nymålad och fin och nu har vår vän Anders också varit där och snickrat en platsbyggd bokhylla. Vi provade med Billy, blev inte bra men detta blev bra. 

Passar in perfekt, går ända upp i tak och täcker precis hela väggen.  Finns tom plats för flera böcker, jättebra!

Det bästa med lägenheten är att den är så ljus. 6e våning och inga hus framför men den är kanske lite trång. Men säkert får vi på ena eller andra sättet lättat lite på vårt bagage så att det känns rymligare. Det känns bra att vara här, vi trivs och det är gott.

Solen ligger på på grannhuset, det är sen eftermiddag. Här har vi annars morgonsol rakt in i köket. Det passar bra, på morgonen behöver vi alla mycket ljus.

Klart vi måste utforska stan. Här sitter vi på Avenyn, bästa spanarplats och tar ett glas vitt. 

Den närmaste, mest vidsträckta och mest påtagliga utsikten från vår lägenhet är ut mot Heden. Här ligger 8 fotbollsplaner, korvkiosken Lasse på Heden (världsberömd i Göteborg), en förskola, en lekplats, en minigolfbana och längre bort parkering, busshållplats och ett gammalt Exercishus, där man ibland har utställningar mm. Stefan är mycket fascinerad av folklivet på Heden, jag måste nog lära mig att uppskatta Heden efter förtjänst. Förmodligen är jag färgad av att Heden alltid varit Göteborgs förbättringsområde.

 

Vi sitter i karantän en vecka, vi tar ett nytt PCR-prov efter 5 dagar enligt rutin, negativt det också. Vi får vår första vaccinationsspruta, Phizer och kommer att få nr 2 den 9/6. Precis efter en vecka åker vi upp till Stockholm för att träffa Lisa med familj och också för att hämta Stefans kära Jetsonstolar, som varit inlämnade på omklädning och renovering. Så härligt att träffa Lisa, Ola, Vilda, Viggo och Viola igen. Man blir så glad och lätt i hjärtat. Att sakna sin familj tynger hjärtat och ännu längre bort är ju Peter med familjen i Dubai. Tack och lov ses vi till midsommar och i sommar. Vi hade med lite godsaker, räkor, kräftor, aioli och lite Sydafrikavin från Västkusten. Fast småttingarna har förstås inte riktigt upptäckt skaldjursglädjen ännu. Det kommer säkert.

Ola är ett strålande exempel på hur man ser ut när man jobbar hemifrån, snygg skjorta, träningsbyxor och varma sockor. Snygg upp, mindre snygg nere!

Viggo med kompis Leon är inte intresserade av räkor. Dom lagar egen mat, i dag extra god, ryggbiff och stekt delikatesspotatis och är rätt så stolta över sin matlagningskonst.

Viola, upptagen nästan hela helgen med kompisar

Viggo med kompis Bejin utövar sin favoritsysselsättning, dataspel. Det är verkligen det dom gillar allra bäst. Så mycket glada skratt och hojtanden man hör när dom spelar. Dom gör annat också men detta är bäst!

Vi har varit ute på promis, kallt men skönt!

Byggarbete pågår. Här ska poolen ligga, vilket har varit Lisas dröm sen hon som liten badade i sin morfars 30-gradiga pool. Nu är den på G... blir inte mycket gräsmatta kvar.

Grävarbete utfört med hjälp av Lappen från Pajala, en frejdig, rejäl norrlänning. Han är dessutom världsmästare på att hantera sin grävskopa. Ren underhållning att titta på när han gräver.

Vi kommer hem igen och nu är det dags att träffa mamma Alice - karantänen är över med lite råge och 2 PCR-prov är negativa. Monica kommer också dit, mysigt att träffas igen. Iklädda munskydd och visir för ansiktet så försöker vi krama Mamma så gott det går. Ska bli fantastiskt när vi slipper alla dessa skydd. Inte minst för att det är svårt att uppfatta vad vi säger till varandra. Jag hör bra säger mamma Alice, det är allt en sanning med modifikation. 

Våran mamma gillar verkligen sin bananlikör. Även vi andra tycker nu att den är ju riktigt god. Vi tar en liten hutt varje gång vi kommer. Mamma mår för det mesta bra men dagsformen kan variera. Men som mamma säger, när man är 100 år gammal så får man vara lite trött ibland. 

Jag träffar Lena och Ove en stund också. Dom har fullt upp med att hjälpa sonen Mattias och hans Therese med tillbyggnad och renovering. Likaså håller dom på att sälja Nilsagården, mammas föräldrahem, där dom bott i säkert 20 år. Lite sorgligt, det kommer att kännas tomt att gården inte längre finns i familjens ägo men detta är ju livets gång. Finns det ingen i släkten som vill ta över så måste andra krafter ta vid.

Sen är det dags att åka till Hunö och öppna upp lite. Den stora öppningen blir på vår Öppna Hunö helg på Kristihimmelsfärdshelgen. Allt är fint. Inga små möss har varit inne utan alla ytor är rena och fina, vilken lättnad! Jag kommer väl ihåg förra årets helrenovering, när jag städade muspruttar i princip en hel vecka. 

Bild är tagen dagen efter vi kom. Här kan man verkligen se att huset är i god kondition, blanka trägolv och fin lyster i huset.

Körsbärsträdet vid vårt utedass blommar vackert

Lite ljusgrönt är det men inte mycket men ljuset har verkligen kommit. Det kommer förstås först, sen kommer grönskan. Vi fixar, donar, städar och förbereder för vår Öppna Hunö helg.

Vi åker över till Lisbeth och Åke tvärs över sundet och dom ställer till med en riktigt välkomstkalas, på Lisbeths vis så blir det så fantastiskt fint och välkomnande.

Massor av vårblommor i vackra små arrangemang, mousserande vin i vackra glas och sen en uppsjö av goda små snacks.

Och sen får vi träffa Lovis förstås. Josefins och Peters lilla dotter, som nu är två månader gammal. En sån bedårande liten tös, med stort och burrigt hår, som ler och skrattar mot allt och alla.

Glad och god och ler så frikostigt mot precis alla. Vi blir alla helt bedårade och inte minst är mormor och morfar stolta som tuppar över sitt lilla barnbarn.

Mimi, den snälla labradoren, vill gärna vara med. Varje gång det är dags för amning hoppar hon upp och sätter sig bredvid och tittar och vill vara med.

Vackraste bilden på Mimi, massor av vårblommor prunkar och Mimi älskar sin boll. Tänk att det kan vara så kul att springa efter en kastad boll. Ingen hund tröttnar någonsin på detta, tror jag.