Strömming, Mors Dag och vackra Östersjön

Sista söndagen i Maj, då firas alltid Mors dag! Och jag som redan blivit firad av våra fina barn överraskades av Stefan, som bjöd på skärgårdstur och dessutom besök på restaurangen på Östra Skälö. 

Men allra först fick jag för första gången runt Hunö, ja för första gången överhuvudtaget, se när strömmingen kommer in och leker. Fantastiskt kul att se! Dom var små men många. Dom fyllde hela vår vik. Ett dygn stannade dom sen pang, bara borta! Detta händer varje år ungefär denna tiden, Stefan har upplevt detta flera gånger men så har han varit här sen han var 8-9 år också. 

Titta noga i vårt dessvärre bruna vatten så ser ni massor med pytteliten strömming

Närbild! Fantastiskt, vi som aldrig numera har fisk runt vår brygga och i vår vik. Detta till våra barnbarns stora sorg, aldrig nappar det!

Vi återgår till Mors Dags firande, inte minst viktigt! Skärgårdsturen går genom Skavdösundet, förbi Klingsö och bortåt mot och genom Djupesund. Förbi Västra Eknö på höger hand och sen är vi nästan framme vid den smala inkörsporten till Östra Skälö och se, här öppnar en grund vik upp sig. Vi följer nogsamt den prickmarkerade leden in, annars sitter vi snart på grund, sen framme! 

Restaurangen på Östra Skälö ligger på fastlandet, vilket borde bädda för gott om besökare. 

Massor av folk är här, vädret är fantastiskt skönt, sommaren är här! Flundra serveras, alltid gott, vi har det fantastiskt. Vackra, soliga dagar och dessutom med varma vindar! Detta har vi inte sett mycket av på ostkusten i år men i dag har det vänt. Vi njuter i fulla drag!

Dunjackan sitter, trots solens värmande strålar, som gjuten på våra kroppar. Vi serveras  också en efterrätt dagen till ära. Vad vore en Mors dags meny utan efterrätt?

Vi har utsikt över viken och vår båt som ligger vid bryggan

Årets första svankull är ute på tur. Vi räknar till 10 pyttesmå duniga ungar. Säkert får man vara glad om hälften klarar sig.

Havet är stilla och helt enkelt underbart, ingen vind. Havet kallar, vi ger oss tillbaka mot Djupesund igen. Väl igenom där, tar vi oss mot Hamnö och sen svänger vi sydost ut mot Örö och yttersta havsbandet. 

Kobbar och skär breder ut sig. Ju längre ut i havsbandet desto mindre växtlighet  och mera klippor.

Vi närmar oss Örö, skärgårdens ostligast belägna och bebodda ö. Mycket stenar och grund här, vi utmanar inte ödet och går in. Det får bli en annan dag. 

Sista öarna innan Östersjön breder ut sig mot Öland och Gotland, här vänder vi och stävar så sakta hemåt.

Så kommer det en blänkare från längesen via Facebook. Våra vänner Lotta och Anders i Skärhamn skickar denna helt underbara bild! Året var 1970, året efter vår sjuksköterskeexamen, Lotta och Anders var på semester på en Medelhavsö, kanske Rhodos, och en fotograf tog denna bild, som sen uppenbarade sig i Vings resekatalog. Bilden kom som en total överraskning och Anders fick efter lite påtryckningar en femhundring för fin ögonblicksbild.

Men så mysigt ändå, det minner verkligen om härliga badsemestrar för länge sen...