Mamma Alice 17 september Surteby Kyrka

Fredag den 17/9 kl 11.00 är det begravning för vår mamma Alice i Surteby Kyrka. Ida och senare också Erik på Göte Anderssons Begravningsbyrå har hjälpt oss med alla arrangemang. Christina, Tommy och jag har träffat Ola präst och pratat med honom om begravningen. Christina har hållit i musiken och jag har ansvarat för maten. Det praktiska tar upp sin plats.

Självklart fanns det en del coronarestriktioner att ta hänsyn till. Vi får vara 75 i kyrkan och 50 i församlingshemmet. Och vi blev 46 som kom och pratade och mindes våran mamma Alice och också åt landgång och god tårta som Linnea på Ottilias Gräddat och Garnerat hade gjort. 

Det blev mycket att tänka på, men vi är så glada att den tilltänkta solisten inte kunde komma och att barnbarn och barnbarnsbarn sjöng så fint. Det hade verkligen vår mamma gillat.

Så blir det då fredag den 17 september. Vi i närmsta familjen träffas redan kl 10, barnbarn och barnbarnsbarn ska ju sjunga ihop sig med Sofia, kantorn och det kan ta lite tid. Kistbärarna, de 6 killkusinerna, behöver prata ihop sig med Erik från Göte Andersson om hur man praktiskt och så lätt som möjligt bär en tung kista. Vi andra är tacksamma för en stunds samspråk och samvaro. Alla mår bra. Alla vet att livet tar slut och vid 100 så har man fått en jättestor gåva av livet. Vi vet att mamma var tacksam för det!

Sötaste 8 barnbarnsbarnen sjunger Tryggare kan ingen vara.

Repetition med barnbarnen Där rosor aldrig dör.

Våra kusiner Kurt och Inga-Lill kommer med sina respektive. Lisbeth, som är faster Ebbas dotter kommer och farbror Arnes barn Lars och Mikael kommer med respektive. Lennart blev sjuk men hans Liselott är här. 

Våra grannar Anvings i Holmåkra, Kent, Sol-Britt och Elvor kommer. Lennart och Ann-Mari, Ingegerd och några fler. Någon nämnde siffran 66, kanske var vi så många i kyrkan. 

Det var en mycket fin och varm begravningsakt. Barnbarnsbarnen började med att sjunga Tryggare kan ingen vara, så vacker och lite spröd sång. Det gjorde dom så fint! Ola Larsson talade gott om mamma Alice och hennes liv på denna jord. Barnbarnen sjöng mycket kraftfullt Där rosor aldrig dör, fantastiskt fint! Tack alla fina barnbarn och barnbarnsbarn för att ni ställde upp och sjöng så jätte, jättebra!!

Så vackra blommor, så ljust och fint det blir med rosa. Alla blommorna på ställningen till höger kommer från barnbarn och barnbarnsbarn. Hjärtat har vi beställt från oss barn med respektive.

Den lilla tavlan har följt mamma genom livet. Den hängde först på barnkammarväggen, sen på väggen i mammas och pappas sovrum i Björketorp och sist på väggen på Almäng. Hon tyckte mycket om den.

En glad mamma på 100-årsdagen.

Några ord sa jag sen till våra kära mamma om uppväxten, livet och lite till. Vår kusin Kurt gjorde detsamma. Kurt minde om alla de gånger vi åkte på pappas flak. Vi hade ju ingen personbil på lång tid. Åkte vi kort satt vi under filtar, åkte vi långt hade vi ett presenningstak över flaket. Starka minnen som sitter kvar! 

Det kändes bra, tror mamma hade blivit glad för orden.

Vackert och fridfullt

Så blev det då dags för kistbärarna att komma fram. Sex starka killar, det gjorde dom fint. Vi följde i en lång procession och bildade ett värdigt följe till den faktiskt allra sista vilan i ett liv. Mamma fick en sista ros och en varm tanke från oss alla. 

Det blev en lång och värdig procession. 

Snart framme

Vi sjunger Härlig är Jorden, härlig är Guds himmel....

En kulen och kall dag, rosorna lyser upp så fint

Efter en sista titt på alla de vackra blommorna, tack till alla som har gett, så åker vi så sakta till Församlingshemmet. Här blir det nu en stunds samvaro och lite mat så klart. 

Linnea serverar landgång med dricka. Alla barn och ungdomar sitter nere i ungdomsrummet i nedervåningen och alla vi i äldre ligan sitter där uppe med Ola präst. Vi hade alla mycket trevligt. Vi pratade om mamma, om begravningen, sången men också om mycket annat. Vi tittade på bilder. Såg bild på pappa Uno och mamma Alice, när dom invigde poolen och hällde skumpa i poolvattnet. Christina och Jan sitter bredvid och är bara superunga och häftiga. Så kul att se, så länge sen.

Ungdomarna där nere umgicks och hade trevligt och återknöt sin kontakt och inser att dom gillar varandra och bestämmer att dom ska ju ses en gång/år! Dom pratade också om sin mormor/farmor. Dom hade samma minnen om vissa saker tex att ingen gillade moccatårta, som dom fått i alla år på kalasen! Men dom gillade godisskåpet hemma i Holmåkra, katten och kattungarna och poolen så klart!

Vi hade så trevligt, tack kära mamma för att vi fick umgås så här. Och tack vare dig träffade vi ju också Lisa och Peter och det blev ju som förr i tiden, bara vi fyra några timmar och kvällar, såå mysigt!

Här kommer snart ditt namn att stå också, mamma Alice och all suddig text kommer att vara ifylld med ny guldfärg.

Surteby Kyrka, den enda kyrka jag vet, där gångarna alltid är krattade.

..