Zeitz Mocca, Kapstaden och Goda Hopp

Plötsligt känner vi, Stefan och jag, att vi måste bara ut och röra på oss. Det blir för instängt. Sagt och gjort, vi gör två utflykter med Lisa och Thomas. Den första går in till Kapstaden och till konstmuseet Zeitz Mocca, en renoverad gammal sädessilo som nu är omgjort till hotell och museum. Detta är definitivt ett museum för samtida konst och många unga sydafrikanska konstnärer får här chansen att ställa ut.  Läget är perfekt, precis nere vid hamnen. Vi väljer en dag mitt i veckan och det är väldigt lite besökare.

På väg in. Så här ser det alltid ut när man går in någonstans. Man får en dusch handsprit på händerna och tempen tas, oftast på armarna eller ibland på halsen. Vet inte exakt var gränsen går för att man ska bli hemskickad, 37.8 kanske. Alltid lämnar man namn, telefonnummer och noterar datum, klockslag, svarar på frågor t ex om man varit i kontakt med någon covidsjuk de sista 14 dagarna. Det är mycket bra info att ha ifall man behöver smittspåra. 

Utsikten från museets högsta våning. Det berömda Taffelberget syns i bakgrunden  och  förut ligger SAS Radisson med en bar, en buss och en fin pool högst upp. Där var det rätt mycket folk, mycket frisk luft också dvs godkänt!

Så här ser det ut när man kommer in i museet. Arvet från silon syns i mystiska öppningar överallt.

Besökarna var unga och så vi!

I år bedåras vi mest av en stor utställning med många olika konstnärer och med massor av fantastiska porträtt. Vissa verk speglar en otrolig skicklighet, andra är udda, annorlunda, fula, vackra, exotiska, allt kan du hitta. Mångfalden och antalet är enormt.

Massor av porträtt, kända och okända. Desmond Tutu, Nelson Mandela, Donald Trump kan man hitta. Den okände svarte mannen i tre exemplar är verkligen mycket vacker, iögonfallande och välgjord.

  

Hav, hundar och barn, det kan bara bli bra.

Efter att vi konstaterat att detta var en mysig, enkel och själslig tilltalande utställning så är det dags att dra vidare. Mat är nästa på agendan. Sen måste vi leta upp Thomas också.

Thomas är precis som min pappa brukade vara. Både pappa och Thomas går alltid i förväg och vips är dom borta. Men här hittar vi Thomas på en soffa. Lisa kände förstås på sig var han höll hus. Här sitter båda fint med dom obligatoriska munskydden på.

Det berömda Klocktornet tronar här och alldeles bakom det tar man färjan ut till Robben Island. Dock kanske inte just nu.

Nu måste det bli mat och restauranger är det gott om här. Vi går till Lisas och Thomas favorit, en belgisk restaurang precis nära hamnen. Här äter vi fisksoppa, musslor och smaskiga efterrätter bl a en helt fantastisk Creme brylé. Sen bär det av hemåt och vi förundras över att vi åker hem precis i rusningstid, klockan är strax efter 4, och det är inga trafikstockningar!!! Helt otroligt, i vanliga fall brukar det ta minst två timmar eller mer att ta sig hem denna 4-mils sträcka. Covid-19 har gjort att massor av människor har förlorat sin anställning och det märks. Självklart är det trist att det är orsaken till att trafiken är "lagom". Må det bli bättre men låt oss bara njuta lite under tiden!

Vår nästa utflykt så där en vecka senare styrs runt Goda Hoppsudden. Denna otroligt vackra udde omgiven av ännu vackrare och otroligt skiftande vatten. Ibland bara längtar man efter att åka runt och njuta alla vackra utsiktspunkter och det sköna vattnet och vita stränderna, otroligt fint!

Vi börjar med en traditionell fika i lilla söta staden Kalk Bay. Här kan man både shoppa lite och ta en god Cappucino eller lite Rooibuste och en bit morotskaka. Det finns ett café på vänster sida av vägen inrett helt i vitt, där sitter man fint och njuter detta. Nästa gång vi åker hit ska vi stanna vid dom små badhytterna vid St James och bada i deras tidvattenpool. Det är kallt men ser så lockande ut. Men nu fortsätter vi mot Goda Hoppsuddens udde!

På väg in i Goda Hoppsuddens Naturreservat. Här får vi reda på att restaurangerna här inne är stängda mitt i veckan men vad gör väl det? Vi klarar oss. 

Framme, och vad skådar vi, bara 11 bilar på hela stora parkeringsplatsen. Det var väldigt lite. Här brukar alltid vara fullt!

En selfie måste man ha. Vem tror ni gillar detta mest av alla? Helt rätt, det är jag, som aldrig tycks få nog av dessa underbara kort! 

Beviset, vi är här nu!

Liten kompis vi hittar på vägen upp. Inga övriga djur, inga babianer, som alltid brukar vara här och inte alltid vara så trevliga. Dom jagar både mat och kan tänkas vrida av en och annan vindrutetorkare.

Rast!

Man kan gå på en stig långt där nere ända ut på själva udden. Det gör vi inte.

Högst upp och för en gångs skull så blåser det inte. Här brukar håret annars stå rakt ut eller rakt upp.

Vi kör alltså östra sidan ner mot själva spetsen och sedan följer vi västra kusten uppåt dvs norrut. Då åker vi bl a den vackra kustremsan Chapmans Peak. Havsnära och bergsnära kör vi på en liten smal vägremsa och förundras över hur fort både cyklister och andra mötande bilförare vågar köra. Vi närmar oss den lilla staden Hout Bay med sin väl tilltagna både fiskehamn och fritidsbåthamn. Här ska vi äta på Look Out, en fiskrestaurang precis nere vid vattnet, som vår vän Marita rekommenderat oss. 

Världens godaste ostron, så friska, fräscha och havssmakande. Bara lite citron på, då är dom bäst. Vi äter musslor och räkor också på Look Out, jättegott. Fint läge också med utsikt över hamnen.