Imibala, målet är nått!

 Ett annorlunda år, ingen Imibala Golf Cup! Tack vare många oerhört frikostiga givare har vi ändå lyckats få in tillräckligt med pengar för att supportera våra SG100 barn. Tack hela stora svenskgruppen för alla fantastiska bidrag! Vi är så tacksamma att allt gått så bra! 

Stort tack till Henrik W som råkade fylla ett stort år på senhösten. Han samlade in en stor peng från gratulerande och givmilda vänner och släkt och skänkte sedan med varm hand till våra Imibalabarn. Tor och Ulf fyller 80 och många grattande vänner skickade på deras önskan in stora och fina bidrag till alla barnen. Ulf och Tor visar också på andra vis stor generositet och kommer att bjuda hela svenskgänget på restaurang Fiore efter det högtidliga överlämnandet av vår 120 000 Rand check på Imibala tillsammans med en grupp av våra barn onsdag den 17/3.

Här står herrarna Tor och Ulf under dom grönskande träden på Somerbosch . Tusen tusen tack båda två för allt!!

Vi gjorde också ett upprop till våra vanliga sponsorer och trots svåra coronatider svarade en del av dessa generösa givare att ja visst, det klart vi bidrar även i år. Men istället för att åka ut 4 dagar i veckan i minst 4 veckor, som vi brukar göra, så åkte vi alltså ut bara en dag för att hämta in dessa gåvor som vi så tacksamt tar emot. Detta år är inget sig likt och många kämpar helt klart för att överleva.

Vi åker till Simonsig, där deras export manager Lisa-Marie har bäddat för att vi har en stor fin 3-liters Kaapse Vonkel att hämta. Det är öppet men ack, så folktomt.

Här kommer tastingroomgänget med vår fina stora Kaapse Vonkel. Tusen tack säger vi!

Simonsigs tastingroom utomhus där det brukar vara fullt med folk, tomt och övergivet

Nästa anhalt blir Kanonkop, där deras vinmakare Adri Beslaar möter upp med sin pinotage, som han är världsmästarberömd för. Han är verkligen en så trevlig kille. Inte heller här är det så mycket besök. Turisterna som brukar komma finns inte här i år.

Adri berättar att skörden är i full gång. Tillgången på druvor är god men man vet ännu inte hur kvalitén är.

Till Muratie kommer vi också mitt i skörden. Vi träffar killarna i Tastingroom. Vi är väntade och får generöst en fin back rött. Muratie är en väldigt speciell gård. Mycket är på gång här. Ett stort ballroom är uppbyggt för bröllop etc bakom den gamla anrika gården. Inte så snyggt kanske men i andra tider skapar det säkert mycket möjligheter. Många vandrings- och cykelleder utgår härifrån. Det fanns tom ett litet kontor/butik, där man kunde kolla på lederna, köpa cykelkläder och prata med folk, som kan området.

Samtidigt så njuter vi av att se livet på denna gamla vingård från 1600-talet. Vinskörden är i full gång. Det är fullt med vindruvor på kärran på bilden.Inne i vinpresseriet lyser en kristallampa i taket, stiligt. Ett galleri visar en mängd läcker och annorlunda konst.

Men lugnet vilar över Muratie. På restaurangen finns inga besökare och Sydafrikas blå afrikanska lilja vajar stilla i grönskan.

På Spiers stora vingård är det lite mera liv och rörelse. Här träffade vi managern i vinprovningen, som generöst donerar två fina magnum Creative Block 3 och Creative Block 5. Två röda blend, en i bourgognestil och en i bourdeauxstil, jättefint men när vi skulle berätta lite om Imibala då hade han tyvärr inte tid att lyssna. Det får bli en annan gång!

Fina flaskor i fin butik. Tösen bakom disken hade däremot gärna lyssnat på lite snack om Imibala märkte vi.

På generösa Dornier har vi också varit. Här har Francois, vår kontakt sen säkert 7 år tillbaka, sett till att en låda vitt och en låda rött av deras flaggvin väntar på oss. Tusen tack, så fint! Här ser vi också en av våra dalahästar med inskriptionen "Proud sponsor of Imibala Children" i vinprovningen. Dom som vi delade ut förra året till våra trognaste sponsorer. 

Till Post House kommer vi mitt i vinpressen. I en stor tunna mitt på golvet pressar ett par starka killar ner pressen. Vindruvsskalen skvätter,  druvsaften skvalpar över, vinmakare Nick övervakar och mitt i alltihop går 3 jättestora svarta hundar och slafsar i sig så mycket skal och saft dom kan. Hundarna älskar det säger Nick. Dom är mycket kärvänliga, lutar sig och vill gärna bli kliade. Dom är snälla men väldigt stora. Även här får vi ett generöst bidrag till en framtida vinauktion eller vinlotteri. Nick har alltid frikostigt delat med sig av sitt vin. Så tillhör vår svenskgrupp onekligen hans bästa kunder också.

Så här som Nick ser en vinmakare i Sydafrika gärna ut, t-shirt, shorts khaki eller gröna, stora kängor och raggsockar. 

Har vi glömt någon, ja, Guy Webber på Neetlingshof har som alltid lovat att bidra och kommer att lämna in sin donation på Imibalas kontor. Just nu förbereder vi för överlämningen den 17/3  av en symboliskt stor magnumcheck. I praktiken sätter vi förstås in pengarna direkt på Imibalas bankkonto. Härligt att det gått så bra. Vi var faktiskt lite oroliga för utgången men det behövde vi inte vara med alla dessa generösa människor vi har runtomkring nära och lite längre bort detta år.