Balance Golf och konstutställning!

Vi hinner med två trevliga saker till under vår Lidingövecka. Redan innan Lisa och Ola åker upp till Åre är vi med på en Balance Golf dag tillsammans med Erik på Lidingö Golfklubb. Nya teorier presenteras, utveckling hela tiden. 

Erik med arbetspartner Sofia i mitten. Lidingös två tränare, Malin och Ingela var också med. Superengagerade hela gänget!

Erik visar driverslag på nytt sätt. Entusiastisk och kunnig som alltid.

Så här ska man göra. Istället för att lägga klubbhuvudet dikt mot bollen, så lägger man klubbhuvudet till höger vid markeringen och sen gör man sitt driverslag som vanligt. Och vrider upp med schwung och hastighet! Vä fot framför höger med god marginal.

Vår grupp med Ingela. Här har vi tränat chipping. Dessförinnan var det putting med Malin och järnslag med Sofia. En jättebra dag, rolig och lärorik. skulle vilja göra om den så att det verkligen sitter!!

Min vän Cecilia har utställning av sin textilkonst på Benhuset, Katarina kyrka. "En utställning i springan mellan vakenhet och dröm i poetens Tomas Tranströmers närhet" av Cecilia Björsell. Allt är vackert och samstämt men förstås är det roligaste att träffa Cecilia igen. Känner själv att min lyriska förmåga att sätta mig in i Tranströmers diktning är näst intill obefintlig. Förmodligen är det mitt tålamod och mitt riktiga lugn som saknas för att helt enkelt ta in samband. Men jag tycker att det är vackert och det får var nog så, tror jag.

Glad, positiv, känslig, inkännande, ser allt och alla och med hur mycket minnen som helst från vår barndom - det gör min barndomsvän till en vän man gärna träffar eller pratar med.

De virkade bollarna symboliserar vår himmels ulliga moln. Förebilden är hämtad från vår barndoms Surteby Kyrka, där innertacket var en otrolig himmel, full med änglar, som tittade fram bakom ljusa moln 

Dom runda pluttarna är stenar, tillverkade av ull utspända av tyg i olika färger och material. Det gröna är gräset eller en grön kvist

Exempel på Tranströmers korta naturnära tankar/dikter. Kan förstås känna att det är mycket lätt att se framför sig och också känna in dessa enkla ord. Det är vackert!

Samling utanför Benhuset. Mannen till vänster är Cecilias trevliga särbo tillika präst  i Svenska Kyrkan. En vän och granne står bredvid och sen Kristina, Cecilias kusin, som också växte upp i Björketorp. Ifall ni undrar över namnet Benhuset, så är det precis som det låter. Här samlades de dödas ben framför allt efter pestens härjningar på 1700-talet.